I trevligt sällskap / DigiNautic
De frivilliga utgör hjärtat i föreningsverksamheten – om det sedan gäller besiktning, utbildning eller kommittéarbete.
Texter Tero Savolainen och Iina Airio. Bilder, de intervjuade och Turun Pursiseura.
Förtroendeuppdrag är ett sätt att fortsätta med sporten
Olympiaseglaren och VM-medaljvinnaren Tuula Tenkanen avslutade sin aktiva karriär år 2021. Sedan har hon seglat för sitt nöjes skull och har förtroendeuppdrag inom SBF:s kommitté för elitsegling och träning (VHT) och inom sin egen förenings (Esbo Segelförening) träningsnämnd. Dessutom är hon med i Olympiska kommitténs idrottarutskott.
”Jag började segla på ESF:s sommarläger och har representerat föreningen under hela min karriär. Det har varit fint att få representera sin egen förening så länge. Då jag nu slutade min aktiva karriär blev jag ombedd att komma med i träningsnämnden och det gjorde jag gärna. Det är trevligt att se och påverka föreningsverksamheten från ett annat perspektiv än som aktiv idrottare. Dessutom deltar jag ibland i onsdagsseglingarna med en 606-båt.
Under min egen karriär har jag fått så mycket hjälp, att jag gärna vill vara med och utveckla den framtida elitkappseglingen i Finland via VHT. Förtroendeverksamheten ger mig en möjlighet att fortsätta inom min sport och träffa seglarvänner. Det är bra, att VHT har medlemmar, som ännu nyligen har varit med i landslaget. Då får man med idrottarnas synpunkter i beslutsfattandet även om alla idrottare ju inte har samma åsikter i alla frågor.
Jag rekommenderar för alla att försöka hitta ett sätt, som passar dem, att delta i föreningsverksamheten eller i SBF:s kommittéer för att utveckla sporten och träffa trevliga seglare.”
Föreningsverksamheten suger med
Eini Hakala är ansvarig för utbildning och juniorverksamhet i Kotka segelsällskap. Hon lärde sig segla redan som barn med optimistjolle i Fredrikshamn. Sedan flyttade hon till Järvenpää och tävlade aktivt i olika klasser ända till 20 års ålder. Därefter beslöt hon studera till sjökapten i Kotka och arbetade efter att ha utexaminerats inom handelsflottan och som lärare i yrkeshögskolan. På grund av sjukdom måste hon lämna arbetslivet och nu rör sig Hakala i skärgården med motorbåt.
”Jag har själv fått vara med i många föreningars juniorverksamhet. Det är jag tacksam för och nu vill jag ge någonting tillbaka. Det är viktigt för mig, att barnen får rör sig på havet eller sjöarna. Alla behöver inte bli kappseglare utan det viktigaste är att kunna njuta av sin hobby. Jag njuter av att se glada och nöjda människor under våra kurser. Vi har ett så bra team. Och sådana team finns i alla föreningar. Det suger med!
Jag har lärt mig mycket om båtar, deras utrustning och sjösäkerhet
Jag lovade ställa upp som besiktningschef, fast jag inte visste nånting om besiktning och hade varit medlem i föreningen bara några år. Jag deltog i besiktarkursen och litade på att jag kan lära mig allt som behövs.
Det var lite spännande att gå med i gruppen av vana besiktare, men allt har gått bra. Att fundera över hur verksamheten kan utvecklas och hur saker kan göras enklare har varit intressant. Vi har exempelvis gått in för den elektroniska besiktningen i Suuli.
Jag tycker, att det är viktigt att definiera sitt eget ansvarsområde och vara öppen och samarbetsvillig. Att organisera, hålla kontakt och administrera passar mig, då kan besiktarna fokusera på sina egentliga uppgifter.
Jag har lärt mig mycket om båtar, deras utrustning och sjösäkerhet. Och jag tycker om att vara med i båtklubben, gemenskapen är viktig för mig.”
Roosa Marttiini är besiktningschef i Vaskilahden venekerho. Hon har småningom gått från små motorbåtar till större och beboeliga båtar. En långsamt framglidande Seiskari S-23, ritad av Hans Groop, passar just nu bäst för Marttiinis båtliv.
