Från segelföreningsflagga till statsflagga

Finlands flagga fyllde senast år 100 år. I år firar vi båtklubbflaggan.

1890 gavs en kejserlig förordning om segelföreningars användning av flaggor. Den stipulerade att segelföreningarna ska använda en vit flagga med ett blått kors och att det i flaggans inre, övre hörn ska finnas ett vapen från staden eller länet där föreningen är grundad. En motsvarande flagga med Sankt Görans kors (Georg) hade redan använts vid Rysslands lotsverk samt vid Nevans Kejserliga flodsegelsällskap. Rysslands flotta använde dåförtiden och använder nuförtiden igen en vit flagga med ett snett Andreaskors i blått.

De första Nyländska Jaktklubbens, Helsingfors, stadgar och därtill hörande seglarflagga godkändes av Aleksander II den 4.3.1861. Flaggans emblem definerades som Nylands Läns vapen inramad av en eklövskrans samt Sant Andreas ordensband.

En stor del av segelföreningarna i det ryska imperiet fanns i Storfurstendömet Finland. Därför blev den ursprungliga ryska blåvita korsflaggan en stark finländsk symbol. I Östersjöområdet och även utanför det blev finländarna kända för sin blåvita korsflagga. Under ofärdsåren beslöt Rysslands marinministerium att man i segelföreningarnas flaggors övre hörn ska placera Rysslands vitblåröd-randiga flagga samt att vapnet flyttas till det nedre hörnet. Den här så kallade slavflaggan mötte stort motstånd bland de finländska seglarna och ofta ersattes flaggan med en blåvit vimpel.

Då vårt land blev självständigt 1917 inleddes häftiga diskussioner om den unga nationens flagga. Segelföreningarnas korsflagga med ett blått kors på vit botten hade redan blivit känd internationellt och den 29 maj stadfästes Finlands flagga som en likadan korsflagga med ett blått kors.

På initiativ av Nyländska Jaktklubben och Finlands seglarförbund föddes den båtklubbsflagga som används i dag. Ovanpå det blåa korset finns ett vitt kors och i flaggans inre, övre hörn, där det ursprungligen fanns ett läns- eller stadsvapen, har man senare kunnat placera en förenings heraldiska kännetecken. Förordningen om segelföreningarnas flaggor gavs den 18 februari 1919.

Tidvis har man diskuterat om specialflaggor verkligen behövs. Då lagen om Finlands flagga förnyades 1978 fanns ett hot om att båtfolket skulle förlora sin flagga. Båtflaggan fick dock fortsättningsvis användas som nationalflagga på fritidsbåtar som ersättare för den nationalflagga som fartyg för. Beslutet påverkades av vår flaggas historia och bakgrund, samt några betydande sjöfartsnationers användning av fritidsbåtsflaggor.

Vår flagga har fina traditioner; vi ska vara stolta över den och uppskatta den.

Text: Samuli Salanterä
Översättning: Kaj Eklund

NJK:n lippu 1861-1900
1900-1910 ja 1917-1919
1910-1917
1919-