Segelsport under Stormaktstiden

Båtsportens och segelklubbarnas tillkomst i Finland, under medlet och slutet av 1800-talet, är intressant då förhållandena då var så exceptionella. Finland var ett Storfurstendöme under Ryssland och meningsskiljaktigheterna inom landet var stora. Speciellt slutet av 1800-talet, då förryskningspolitiken var som starkast, var en besvärlig tid. Att det grundades 24 segelföreningar, från medlet av 1800-talet till sekelskiftet, visar att det trots allt fanns en vilja och en framtidstro.

Det avlägsna Finland

Sjöfarten i början av 1800-talet var ännu outvecklad, för det mesta användes segelfartyg. Efter att propellern konstruerats, 1836,  började ångfartygen bli vanligare. I skärgården var det segel- eller roddbåt som gällde. Förbränningsmotorn var inte ännu uppfunnen.

Att vara sjöman under 15-16- och 1700- talen var säkert inget nöje. Risken att drunkna var överhängande, komforten var obefintlig och maten på de längre resorna var eländig. Det var inte många sjömän som på den tiden kunde förutspå att segling en dag  skulle bli något man gjorde för att njuta och koppla av från vardagen.

I det avlägsna Storfurstendömet Finland var man ännu i början av 1800-talet rätt okunnig då det gällde båtklubbar och båtsport. På vissa håll i Europa och Amerika hade man, redan under 1700-talet, grundat segelklubbar, där båtkonstruktion, sjömanskap och kappsegling var huvudverksamheter. Också den sociala samvaron spelade en viktig roll.

De första segelklubbarna

Att de första segelklubbarna sedan grundades i Finland under medlet av 1800-talet var säkert inte enbart tanken på härliga seglatser, kappsegling och ett sorgefritt sjömansliv. En bidragande orskak var att merparten av befolkningen i Finland ville hålla fast vid västerländska värderingar, man följde med vad som hände i Europa och speciellt i grannlandet Sverige. Då man i Finland fick höra om att man i Sverige år 1832 startat Kungliga Svenska Segelsällskapet, tändes den första gnistan.

Det var inte helt enkelt att bilda segelklubbar, motståndet från Ryssland, då det gällde alla sorters sammanslutningar, var stort. I Ryssland var man orolig  för att det bland klubbens medlemmar skulle vakna en fosterlandskänsla som i förlängningen kunde leda till krav på självständighet.

Då Alexander II tillträdde tronen, skedde en liberalisering i Finland. Nu öppnades möjligheten att också här skapa en grund för en organiserad verksamhet kring segelsporten.

Björneborg – Helsingfors

I Finland var man inte bortskämd med något livligt socialt umgänge, vardagen var trist, det gällde närmast att överleva. Tillfället som nu erbjöds, att slå sig samman och umgås kring ett gemensamt intresse, togs upp av  redaren, köpmannen Gustav ”Cappe” Sohlström från Björneborg. Han inspirerades, under en resa till England, av de kappseglingar han såg i Brighton.

1856 bildades Segelföreningen i Björneborg. Klubben blev snabbt en populär mötesplats för societeten i Björneborg. P.g.a. rädslan för de ryska myndigheternas negativa inställning till sammanslutningar höll l ledningen en låg profil och det var först 11 år efter starten som BSF fick sina stadgar godkända av tsar Alexander II i S:t Petersburg.
I Helsingfors nöjesseglade man utanför Helsingfors. Det sägs att tanken på att grunda en segelklubb där uppstod sommaren 1860. En rysk amiral med goda kontakter till kejsarpalatset tog initiativet och redan följande år fick Nyländska Jaktklubben sina stadgar godkända av kejsaren. Klubben fick rätten att föra egen flagga, medlemmarna bar uniform och stadgarna gav klubbens ledamöter många privilegier. Stadens tidningar riktade till en början stark kritik mot klubben då det ansågs att det var en klubb enbart för överheten och att verksamhetsplanen var för ambitiös. NJK var den enda segelklubben i Helsingfors fram till 1892. HSS grundades 1893, HSK 1899 och HTPS 1899.

I det första numret av Frisk Bris som utkom 1899 konstateras att intresset för segelsporten är i starkt stigande och att NJK i rask takt ökade på sitt medlemsantal.

Flera klubbar grundas

1865 grundades Airisto Segelsällskap som blev den tredje i raden segelklubbar i Finland. Klubben fick sina stadgar fastställda 1869. Wiborgs Läns Segelförening, WLS, startade sin verksamhet 1873 och 1878 godkändes klubbens stadgar. WLS verkar än idag och har sin hemmahamn på Våtskär i Pernå skärgård.
Grundandet av segelklubbar fortsatte nu i rask takt och vid sekelskiftet fanns i Finland 24 registrerade segelklubbar. Det låg i tidsandan att verksamheten inom klubbarna långt byggdes upp enligt militära förebilder.

De flesta klubbarna fanns vid kusten, det var ovanligt att se segel- eller roddbåtar på insjöarna. Det fanns de som försökte väcka intresset  för båtsport inne i landet. En tid seglades det flitigt men efter en tid dog intresset ut och de klubbar som grundats där tynade bort. Undantaget var Päijänteen Purjehdusseura som bildades 1895, stadgarna fastsälldes följande år. Klubben hade en paviljong i Kalasaari i norra Päijänne, 4 km från Jyväskylä stad. De flesta båtarna inskrivna i klubben var centerbordsslupar. PPS lade ned sin verksamhet 1975.

Segling – en sport för män

I medlet på 1800-talet var seglingen enbart en sport för starka män. Kvinnor kunde inte bli medlemmar i segelklubbar. Detta gällde inte enbart i Finland, utan det var en allmänt tagen regel i världen. Kanske tyckte männen att båtarna var för stora och tunga för de späda kvinnorna, att det krävdes en styrka som ingen kvinna kunde klara av. Men mot slutet av 1800-talet förändrades attityderna,  NJK godkände de första kvinnliga medlemmarna vid sitt 25 års jubileum 1886. Det tog flera år innan kvinnorna syntes i funktionärsställning på kappseglingsbanorna eller invaldes till förtroendeposter.

Segelsport trots spända tider

Segelsporten hade kommit till Finland för att stanna. Det kappseglades och långfärdsseglades runtom i landet. Aktiviteten i klubbarna varierade från år till år, mycket beroende av det politiska läget som kring sekelskiftet var mycket spänt.

Ett finländskt förbund blir till

Ännu under början av 1900-talet existerade inga enhetliga kappseglingsregler, diskussionen kring ett gemensamt förbund gick heta. Under ett föreningsmöte i februari 1906 beslöts enhälligt att grunda Finlands Seglareförbund som bestod av fjorton klubbar. Följande år blev det finska förbundet medlem i IYRU som bildats 1907, idag World Sailing. Det var en stor händelse i den finska segelsporten, nu hade man direkt kontakt med den internationella seglingsarenan.

Turistföreningen i Finland skrev flera sidor om segelsporten, sedd från allmän och turistsynpunkt i sin årsbok daterad 1 januari 1909.

Man känner ej till, att segling skulle hos oss idkats som idrott eller sport. Man får väl anse, att de små, t. o. m. torftiga förhållanden, som varit rådande i vårt land ända till nyare tider, uteslutit varje tanke på att etablera segling blott för seglingens egen skull. Först i slutet av 1850 och början av 1860-talen kan man skönja begynnelsen till ett segelsportligt liv i Finland.

En intressant synvinkel på segelsporten var att man räknade antalet farkoster i de olika segelklubbarna, använde ett medeltal på 1,500 mark/båt, och kom till att värdet på den finska yachtflottan 1909 var omkring 1,000,000 mark. Finns det någon som möjligtvis känner till värdet på dagens segelflotta?

Yachtsporten har givit upphov åt en för våra förhållanden betydande industri. Den har verkat befruktande på våra bomullsspinneriers fabrikation av segelduk, främjat våra timmermäns yrkesskicklighet och utvecklat båt- och riggsmidet till en fulländning, varom man ännu för ett par tiotal år sedan ej hade någon föreställning.

Staten har redan i ganska stor utsträckning begynt profitera av de erfarenheter och lärdomar yachtsporten lämnar, i det att finska lotsverket riktats med allt flere verkliga yachter av modern typ. Sannolikt är ej häller den dag långt borta, då vår lots- och fiskarbefolkning lärt sig bygga efter ritning och allmännare begynt godkänna de säkrare och bättre båtformer den finska segelsporten skapat och erbjuder.

Segelsportens och segelklubbarnas betydelse under Stormaktstiden är något som dagens båtfarare har svårt att föreställa sig eller kanske ens reflekterar över. De flesta klubbarna som grundades under Stormaktstiden lever och mår bra än idag.

Idag sker en stor utveckling inom hela segelsporten. Båtarna förändras, de blir alltmer extrema, kappseglingen har blivit en allmänt godtagen sportgren där målen är högt satta och satsningarna enorma. Den yngre generationens prioriteringar är inte mer desamma. Fritiden har blivit en bristvara vilket på många sätt reflekteras i klubbarnas verksamhet.

Text: Gunilla Antas