Syksyn veneilytapahtumia

Syksyn veneilytapahtumia / Höstens båtsportevenemang

Vietä suloinen syksy veden äärellä veneilytapahtumien merkeissä. 

Elokuun ihanat illat ja valoisat viikonloput tarjoavat loistavat olosuhteet tunnelmalliseen veneilyyn.

Kysyimme seuroilta, mitä tapahtumia heillä on vielä tulossa. Katso alla olevalta tapahtumalistalta, onko lähiseuduillasi tapahtumaa, jonne voisit suunnata.

Listaus on pääosin suomeksi, sillä suurin osa tapahtumainfoista on suomenkielisiä.

**

Fira en härlig höst vid vattnet och delta i de båtsportevenemang som ännu arrangeras.

Fast många av oss har avslutat semestrarna och börjat fira höst går det också nu efter sommaren att njuta av båtsport.

Vi frågade föreningarna vad de ännu har på programmet. Kolla listan och se vilka evenenemang i din närhet du kunde delta i.

Listan är i huvudsak på finska eftersom informationen om evenemangen är på det språket.

Kuva: Anu Streng

Elokuu / Augusti

16.-19.8. Uiva – Flytande, Helsinki, Lauttasaari, HSK. Lisätietoa > /Mera information >

16.-19.8. Helsinki-Tallinna Race. Lisätietoa > 

18.-19.8. Laser-luokan kilpailuviikonloppu, Tampereen Näsijärvi, Tampereen Pursiseura.
Laser standardit kisaavat SM-tittelistä, 4.7-luokka luokkamestaruudesta ja Radialeille viikonloppu on ranking-kilpailu. Lisätietoa, ilmoittautumiset ja kilpailukutsu: taps.fi/kilpailutoiminta/kilpailusivut/laser-regatta/

19.8. Marjaniemen Melojien ja Marjaniemen Purjehtijoiden Rantapäivä Marjaniemessä kello 11-17. Tervetuloa kokeilemaan kajakkeja ja SUP-lautoja sekä tutustumaan purjehduskalustoon. Paikalla asiantuntijoita, jälleenmyyjiä, kalustoa ym. Lisätietoa >

20.-25.8. Viklaluokan avoimet EM-kilpailut, Pori. Lisätietoa >

21.8. Mercedes-Benz Sailing Tour Helsingin Kulosaaressa. Katso tapahtumakutsu ja kotisivut.

23.8. Mercedes-Benz Sailing Tour Helsingin Lauttasaaressa. Katso tapahtumakutsu ja kotisivut.

28.8. Mercedes-Benz Sailing Tour Turun Ruissalossa. Katso tapahtumakutsu ja kotisivut.

29.8. Saaristolaivurikurssi, Tampereen Navigaatioseura. Kurssi pidetään Pajasaaressa alkaen kello 17. Lisätiedot ja ilmoittautuminen >

30.8. Mercedes-Benz Sailing Tour Uudessakaupungissa. Katso tapahtumakutsu ja kotisivut.

31.8.-1.9. Koko perheen veneilytapahtuma Kotkan Sapokassa, Kotkan Pursiseura. Tervetuloa venetarvikeostoksille ja kokeilemaan veneilyä moottorilla tai purjeilla. Lisätietoa >

31.8.-1.9. Veneet Esillä, Naantali. Lisätietoa > 

Syyskuu / September

3.9. Rannikkolaivurikurssi, Tampereen Navigaatioseura. Kurssi pidetään Pajasaaressa alkaen kello 17.30. Lisätiedot ja ilmoittautuminen >

3.9. Avomerilaivurikurssi, Tampereen Navigaatioseura. Kurssi pidetään Pajasaaressa alkaen kello 19.30. Lisätiedot ja ilmoittautuminen >

12.9. Teekkaripurjehtijoiden infoilta kello 18, Otarannan kerhotila (Otaranta 8B, kellarikerros, Espoo). Infoillassa käydään läpi Teekkaripurjehtijoiden toimintaa ja syksyn tapahtumia, paikalle ovat tervetulleita kaikki purjehdusharrastuksesta ja kerhon toiminnasta kiinnostuneet! Aikaisempaa kokemusta ei tarvitse olla. Lisätietoa kerhosta löytyy osoitteesta trip.ayy.fi ja infoillasta täältä.

13.9. Saaristolaivurikussi, Äänekosken Kansalaisopistossa Koskelan Setlementissä kello 18. Lisätietoa ja ilmoittautuminen: koskelansetlementti.net. 

19.9. Meriturvallisuutta veneilijöille -kurssi, Espoo. Lisätietoa >

Marraskuu / November

24.11. Suomen Purjehdus ja Veneilyn gaala, Hilton Kalastajatorppa, Helsinki

25.11. Suomen Purjehdus ja Veneilyn liittokokous, Hilton Kalastajatorppa, Helsinki

Lisäksi: Katso purjehduksen kilpailutapahtumat täältä ja nopeusveneilyn täältä. / Kolla kappseglingar här och motorbåtstävlingar här.

Onko seurallasi loppuvuonna tapahtumia, jotka eivät ole tässä listassa? Voit ilmoittaa niistä meille lähettämällä sähköpostia osoitteeseen media@spv.fi.

Ordnar din förening ännu under detta år evenemang, som inte finns på vår lista? Du kan informera om dem per epost till adressen media@spv.fi.

Kuva: Katja Rytkönen


Mercedes-Benz Sailing Tour liikuttaa lapsia

Mercedes-Benz Sailing Tour liikuttaa lapsia turvallisesti – kiertue kaartaa kouluihin ja seuroille elokuussa

Suomen Purjehdus ja Veneily ry:n ja Veho Oy Ab:n tuottama Mercedes-Benz Sailing Tour käynnistyi 2. elokuuta Hangosta. Seuraavaksi kiertue suuntaa Helsingin Kulosaareen ja Lauttasaareen, Turkuun sekä Uuteenkaupunkiin. Tapahtumakiertueen tavoitteena on lisätä lasten liikkumista, opettaa veneilytaitoja ja edistää turvallisuutta.

Kaikille avoimien ja maksuttomien iltatapahtumien lisäksi Mercedes-Benz Sailing Tour vierailee seitsemässä alakoulussa.

– Lasten liikunnan, yhdenvertaisten harrastusmahdollisuuksien ja veneilyturvallisuuden lisääminen ovat Suomen Purjehdus ja Veneilyn kärkihankkeita. On todella hienoa, että Veho jakaa nämä arvot kanssamme ja voimme järjestää yhdessä näin laajan kiertueen, Suomen Purjehdus ja Veneilyn vt. toiminnanjohtaja Jan Thorström iloitsee.

Paikalliset seurat, Hangö Segelförening, Brändö Seglare, Helsingfors Segelklubb, Turun Pursiseura ja Uudenkaupungin Purjehdusseura ovat vahvasti mukana tapahtuman toteuttamisessa.

Maksutonta hauskanpitoa koko perheelle

Seurojen satamatapahtumissa koko perhe pääsee oppimaan veneilytaitoja hauskasti ja turvallisesti maalla ja merellä. Lapsilla on mahdollisuus päästä nauttimaan vesilläolosta niin kumi- kuin purjeveneilläkin sekä testata taitojaan muun muassa trapetsilla.

Samalla kun perheen pienimmät tutustuvat veneilyyn, aikuisilla on ensiluokkainen tilaisuus päästä koeajamaan upouuden Mercedes-Benz C-sarjan autoja.

– Meille on äärimmäisen tärkeää toteuttaa kumppanuutemme aidossa yhteishengessä. Haluamme kohdata asiakkaamme heidän harrastusten parissa ja tarjota heille ja heidän perheilleen sopivimmat ja turvallisimmat ratkaisut autoilun suhteen. Meidän syyskuussa lanseerattava uusi C-sarja on juuri sellainen tuote, joka palvelee liikkuvia ja harrastavia perheitä aivan täydellisesti. Kiertueen asiakkailla on nyt mahdollisuus päästä kokeilemaan uudistuneen C-sarjan malleja ensimmäisten joukossa, kertoo Veho Oy Ab Mercedes-Benz henkilöautoryhmän markkinointipäällikkö Kasper Jansson.

Aikataulu:

Kaikille avoimet tapahtumat

2.8., klo 12-15      Hanko, Hangon Itäsatama
21.8., klo 17-20    Kulosaari, Brändö Seglaren satama (Granfeltintie 10)
23.8., klo 17-20    Lauttasaari, Helsingfors Segelklubbin satama (Vattuniemen puistotie 1)
28.8., klo 17-20    Turku, Turun Pursiseuran satama (Pursiseuranranta 30, Ruissalo)
30.8., klo 17-20    Uusikaupunki, Pakkahuoneen tori (Pakkahuoneentori 1)

Koulukiertue

20.8. Elias-koulu, Helsinki
21.8. Kulosaaren ala-asteen koulu, Helsinki
22.8. Drumsö Lågstadieskola, Helsinki
23.8. Drumsö Lågstadieskola, Helsinki
27.8. Paattisten koulu, Turku
28.8. Jäkärlän koulu, Turku
29.8. Yhtenäiskoulu, Uusikaupunki
30.8. Saarniston koulu, Uusikaupunki

Lisätietoa: spv.fi/mercedesbenzsailingtour/

**

Mercedes-Benz Sailing Tour lär barnen röra sig säkert – turnén besöker skolor och föreningar i augusti

Segling och Båtsport i Finland och Veho Oy Ab har skapat Mercedes-Benz Sailing Tour, som startade 2 augusti i Hangö. Därefter blir det Brändö och Drumsö i Helsingfors, sedan Åbo och Nystad. Målsättningen med turnén är att få barnen att röra sig mera och att främja säkerheten.

Utöver kvällsevenemangen, som är öppna och gratis för alla, besöker Mercedes-Benz Sailing Tour sju lågstadier.

– Att få barnen att röra sig mera, att skapa jämbördiga möjligheter till fritidsaktiviteter och att öka säkerheten till sjöss är bland de viktigaste målsättningarna för Segling och Båtsport i Finland. Det är verkligen fint, att Veho delar de här värdena med oss och att vi tillsammans kan ordna en så här omfattande turné säger Jan Thorström, t.f. verksamhetsledare för SBF.

De lokala föreningarna Hangö Segelförening, Brändö Seglare, Helsingfors Segelklubb, Turun Pursiseura och Uudenkaupungin Purjehdusseura är aktivt med och genomför evenemangen.
Gratis nöje för hela familjen

Föreningarnas hamnevenemang ger hela famijljen möjlighet att lära sig sjömanskap på ett skojigt och säkert sätt i land och på vattnet. Barnen får njuta av att vara på sjön i motor- eller segelbåtar och kan testa sina färdigheter bland annat genom att hänga i ett trapets.

Samtidigt som de minsta i familjen prövar på båtsport har de fullvuxna tillfälle att provköra de nya Mercedes Benz C-serie bilarna.

-För oss är det ytterst viktigt att vi har ett partnerskap baserat på gemensamma värden. Vi villl möta våra kunder där de idkar sina fritidsintressen och erbjuda dem och deras familjer de allra lämpligaste och säkraste alternativen för att köra bil. Den nya C-serien, som vi lanserar i september, är just en sådan produkt som passar förträffligt för rörliga familjer med många fritidsintressen. Kunderna vi möter på turnén har nu möjlighet att bland de första få provköra modellerna i den förnyade C-serien, säger marknadsföringschefen för Veho Oy Ab Mercedes-Benz personbilsgruppen, Kasper Jansson.

Tidtabell:
Evenemang öppna för alla:
2.8., kl. 12-15 Hangö, Östra hamnen
21.8., kl. 17-20 Brändö, Brändö Seglares hamn (Granfeltsvägen 10)
23.8., kl. 17-20 Drumsö, Helsingfors Segelklubbs hamn (Hallonnäs Parkväg 1)
28.8., kl. 17-20 Åbo, Turun Pursiseuras hamn (Segelsällskapsstranden 30, Runsala)
30.8., kl. 17-20 Nystad, Pakkahuoneen tori (Pakkahuoneentori 1)

Skolturnén
20.8. Elias-koulu, Helsingfors
21.8. Kulosaaren ala-asteen koulu, Helsingfors
22.8. Drumsö Lågstadieskola, Helsingfors
23.8. Drumsö Lågstadieskola, Helsingfors
27.8. Paattisten koulu, Åbo
28.8. Jäkärlän koulu, Åbo
29.8. Yhtenäiskoulu, Nystad
30.8. Saarniston koulu, Nystad

Närmare uppgifter: spv.fi/mercedesbenzsailingtour/


Yhteistyössä on voimaa

Yhteistyössä on voimaa

Viiden seuran Espoon Merikoulu kouluttaa yli 600 veneilijää vuodessa. Seuratoimija, ota toimivan konseptin vinkit talteen!

12 vuotta sitten kolme vierekkäin sijaitsevaa espoolaisseuraa – Kivenlahden-, Laurinlahden- ja Soukan Venekerho – ryhtyivät pohtimaan yhteistyön mahdollisuuksia. Tavoitteena oli tarjota jäsenille monipuolisempaa koulutusta, saada enemmän osallistujia kursseille ja samalla helpottaa kouluttajien työtä.

Toiminta otti nopeasti tuulta alleen, ja ensimmäisen yhteisen koulutuskalenterin ilmestyttyä vuonna 2006 lanseerattiin Espoonlahden Merikoulu. Vähän ajan päästä nämä kolme matkapurjehdukseen painottuvaa seuraa havahtuivat siihen, ettei oma lasten jollakoulu anna tarpeeksi hyviä jatkomahdollisuuksia. Ei aikaakaan, kun Espoon Pursiseura (EPS) liittyi mukaan toimintaan mahdollistaen purjehduksen lapsesta olympialaisiin saakka. Neljännen seuran liityttyä mukaan, nimi muuttui Espoon Merikouluksi. Viime vuodesta lähtien Merikoulua on täydentänyt Espoon Merenkävijät.

Mitä kaikkea Espoon Merikoulu tarjoaa?
Viime vuonna Merikoulu järjesti jopa 35 tapahtumaa. Tarjonnasta löytyi muun muassa seuraavat kurssit: Ensiavun perusteet veneilijöille, Köysityöpaja, Purjeiden säätö, VHF/ DSC-kurssi, Perhekurssi 606-veneillä ja Venedieselin huolto sekä veneilijä-, purjehtija-, venepäällikkö- ja CEVNI-tutkinnot. Lisäksi valikoimassa oli useita koulutuksellisia kerhoiltoja, joissa käsiteltiin esimerkiksi paukkuliivien huoltoa ja kunnossapitoa tai veneapteekin sisältöä.

Suurin osa kursseista on tarkoitettu vain Merikoulu-seurojen jäsenille mutta monelle kurssille kaikki ovat tervetulleita.

Miksi?
Suuri ja monipuolinen kurssivalikoima onnistuu viiden seuran koulutusvastaavien yhteistyöllä. Kivenlahden Venekerhon koulutuspäällikkö Tuomas Huikko kertoo seurojen välisen yhteistyön olevan erittäin merkittävää, koska se mahdollistaa kattavat palvelut seurojen jäsenille.

– Merikoulun avulla pystymme tarjoamaan kaikille jotakin – niin vasta-alkajille kuin kokeneemmillekin. Lisäksi yhteistyöllä saa enemmän aikaan ja enemmän jäseniä tavoitettua, Huikko sanoo.

– Laskimme, että viime vuonna tapahtumiimme lasten jollakouluja lukuun ottamatta osallistui noin 600 ihmistä. Tällaisen paketin tarjoaminen näin suurelle joukolle ei onnistuisi yhden kerhon voimavaroilla. Ja jos kurssit saataisiin pystyyn, osallistujia ei olisi tarpeeksi. Onhan se kivempaa, että on enemmän kuin kolme ihmistä kuuntelemassa. Kouluttajallakin on mukavampaa, kun luokkatila on täynnä innokkaita kuulijoita.

Purjehduskursseilla osallistujat pääsevät kehittämään taitojansa vesillä.

Miten?
Yhteistyö mahdollistaa sen, ettei yhden seuran tarvitse vastata kaikesta. Merikoulussa tehtävät on jaettu: esimerkiksi Kivenlahden Venekerho keskittyy enemmän aikuisten purjehduskursseihin, Laurinlahden Venekerho veneilijäkursseihin, Espoon Pursiseura lasten purjehdustoimintaan ja Soukan Venekerho venepäällikkökursseihin. Apua saadaan tarvittaessa yhteistyöseuroilta ja toiminta menee ristiinkin.

– Järjestävän seuran kurssilla voi hyvin käydä muiden seurojen kouluttajia kouluttamassa. Se on myös tämän toiminnan rikkaus: Jos tiettyä ammattitaitoa löytyy toisesta seurasta, kannattaa sitä hyödyntää.

Huikko kertoo, että suurimmat haasteet ovat olleet kommunikoinnissa, mutta siihenkin on löytynyt ratkaisu.

– Kun meitä oli viisi seuraa toteuttamassa tätä kaikkea, huomasimme ettei kommunikointi toimi tarpeeksi hyvin. Pohdinnan jälkeen päädyimme perustamaan omat verkkosivut, josta löytyy muun muassa koulutuskalenteri. Merikoululla on myös oma Facebook-sivu ja sähköpostilista, johon voi vapaaehtoisesti ilmoittautua. Tällä tavalla saimme tiedon levityksen omiin käsiimme, mikä helpottaa kommunikointia ja tiedon jakamista. Tämä on mielestämme ainakin meille ainoa oikea tapa.

Huikko muistuttaa, että konsepti kannattaa pitää hallinnollisesti mahdollisimman kevyenä ja yksinkertaisena.

Tee sinäkin!
Huikko kehottaa seuroja alueelliseen yhteistyöhön.

–  Toivomme konseptin leviävän. Suosittelen katsomaan, pystyisikö naapuriseuran kanssa tekemään yhteistyötä. Yksin on paljon haastavampaa kuin toisten kanssa. Olemme valmiita auttamaan esimerkiksi konseptin luomisessa, markkinoimisessa, hyvän verkkoalustan valitsemisessa sekä alkuun pääsemisessä. Kerromme mielellämme lisää siitä, mitä olemme toteuttaneet ja miten – ja mitkä olemme todenneet toimiviksi. Tällainen konsepti myös lisää muuhunkin kuin koulutukseen liittyvää yhteistyötä.

Näin pääset alkuun
1. Kerää aktiiviset ja ammattitaitoiset tekijät yhteen.
2. Istu alas pohtimaan, mitä voisitte tehdä yhdessä.
3. Kopioi konsepti ja kysy apua niiltä, jotka tietävät jo asiasta.
4. Tee kotisivut. Se helpottaa kommunikointia – niin sisäisesti
kuin ulkoisestikin.
Lisätietoa Merikoulusta: espoonmerikoulu.fi/

Merikoulu tarjoaa paljon erilaista opetusta.

Teksti: Anni Raunio
Kuvat: Tuomas Huikko

Artikkeli on julkaistu Nautic-lehdessä 1/2018 sivuilla 66-67.


Segelsport under Stormaktstiden

Segelsport under Stormaktstiden

Båtsportens och segelklubbarnas tillkomst i Finland, under medlet och slutet av 1800-talet, är intressant då förhållandena då var så exceptionella. Finland var ett Storfurstendöme under Ryssland och meningsskiljaktigheterna inom landet var stora. Speciellt slutet av 1800-talet, då förryskningspolitiken var som starkast, var en besvärlig tid. Att det grundades 24 segelföreningar, från medlet av 1800-talet till sekelskiftet, visar att det trots allt fanns en vilja och en framtidstro.

Det avlägsna Finland

Sjöfarten i början av 1800-talet var ännu outvecklad, för det mesta användes segelfartyg. Efter att propellern konstruerats, 1836,  började ångfartygen bli vanligare. I skärgården var det segel- eller roddbåt som gällde. Förbränningsmotorn var inte ännu uppfunnen.

Att vara sjöman under 15-16- och 1700- talen var säkert inget nöje. Risken att drunkna var överhängande, komforten var obefintlig och maten på de längre resorna var eländig. Det var inte många sjömän som på den tiden kunde förutspå att segling en dag  skulle bli något man gjorde för att njuta och koppla av från vardagen.

I det avlägsna Storfurstendömet Finland var man ännu i början av 1800-talet rätt okunnig då det gällde båtklubbar och båtsport. På vissa håll i Europa och Amerika hade man, redan under 1700-talet, grundat segelklubbar, där båtkonstruktion, sjömanskap och kappsegling var huvudverksamheter. Också den sociala samvaron spelade en viktig roll.

De första segelklubbarna

Att de första segelklubbarna sedan grundades i Finland under medlet av 1800-talet var säkert inte enbart tanken på härliga seglatser, kappsegling och ett sorgefritt sjömansliv. En bidragande orskak var att merparten av befolkningen i Finland ville hålla fast vid västerländska värderingar, man följde med vad som hände i Europa och speciellt i grannlandet Sverige. Då man i Finland fick höra om att man i Sverige år 1832 startat Kungliga Svenska Segelsällskapet, tändes den första gnistan.

Det var inte helt enkelt att bilda segelklubbar, motståndet från Ryssland, då det gällde alla sorters sammanslutningar, var stort. I Ryssland var man orolig  för att det bland klubbens medlemmar skulle vakna en fosterlandskänsla som i förlängningen kunde leda till krav på självständighet.

Då Alexander II tillträdde tronen, skedde en liberalisering i Finland. Nu öppnades möjligheten att också här skapa en grund för en organiserad verksamhet kring segelsporten.

Björneborg – Helsingfors

I Finland var man inte bortskämd med något livligt socialt umgänge, vardagen var trist, det gällde närmast att överleva. Tillfället som nu erbjöds, att slå sig samman och umgås kring ett gemensamt intresse, togs upp av  redaren, köpmannen Gustav ”Cappe” Sohlström från Björneborg. Han inspirerades, under en resa till England, av de kappseglingar han såg i Brighton.

1856 bildades Segelföreningen i Björneborg. Klubben blev snabbt en populär mötesplats för societeten i Björneborg. P.g.a. rädslan för de ryska myndigheternas negativa inställning till sammanslutningar höll l ledningen en låg profil och det var först 11 år efter starten som BSF fick sina stadgar godkända av tsar Alexander II i S:t Petersburg.
I Helsingfors nöjesseglade man utanför Helsingfors. Det sägs att tanken på att grunda en segelklubb där uppstod sommaren 1860. En rysk amiral med goda kontakter till kejsarpalatset tog initiativet och redan följande år fick Nyländska Jaktklubben sina stadgar godkända av kejsaren. Klubben fick rätten att föra egen flagga, medlemmarna bar uniform och stadgarna gav klubbens ledamöter många privilegier. Stadens tidningar riktade till en början stark kritik mot klubben då det ansågs att det var en klubb enbart för överheten och att verksamhetsplanen var för ambitiös. NJK var den enda segelklubben i Helsingfors fram till 1892. HSS grundades 1893, HSK 1899 och HTPS 1899.

I det första numret av Frisk Bris som utkom 1899 konstateras att intresset för segelsporten är i starkt stigande och att NJK i rask takt ökade på sitt medlemsantal.

Flera klubbar grundas

1865 grundades Airisto Segelsällskap som blev den tredje i raden segelklubbar i Finland. Klubben fick sina stadgar fastställda 1869. Wiborgs Läns Segelförening, WLS, startade sin verksamhet 1873 och 1878 godkändes klubbens stadgar. WLS verkar än idag och har sin hemmahamn på Våtskär i Pernå skärgård.
Grundandet av segelklubbar fortsatte nu i rask takt och vid sekelskiftet fanns i Finland 24 registrerade segelklubbar. Det låg i tidsandan att verksamheten inom klubbarna långt byggdes upp enligt militära förebilder.

De flesta klubbarna fanns vid kusten, det var ovanligt att se segel- eller roddbåtar på insjöarna. Det fanns de som försökte väcka intresset  för båtsport inne i landet. En tid seglades det flitigt men efter en tid dog intresset ut och de klubbar som grundats där tynade bort. Undantaget var Päijänteen Purjehdusseura som bildades 1895, stadgarna fastsälldes följande år. Klubben hade en paviljong i Kalasaari i norra Päijänne, 4 km från Jyväskylä stad. De flesta båtarna inskrivna i klubben var centerbordsslupar. PPS lade ned sin verksamhet 1975.

Segling – en sport för män

I medlet på 1800-talet var seglingen enbart en sport för starka män. Kvinnor kunde inte bli medlemmar i segelklubbar. Detta gällde inte enbart i Finland, utan det var en allmänt tagen regel i världen. Kanske tyckte männen att båtarna var för stora och tunga för de späda kvinnorna, att det krävdes en styrka som ingen kvinna kunde klara av. Men mot slutet av 1800-talet förändrades attityderna,  NJK godkände de första kvinnliga medlemmarna vid sitt 25 års jubileum 1886. Det tog flera år innan kvinnorna syntes i funktionärsställning på kappseglingsbanorna eller invaldes till förtroendeposter.

Segelsport trots spända tider

Segelsporten hade kommit till Finland för att stanna. Det kappseglades och långfärdsseglades runtom i landet. Aktiviteten i klubbarna varierade från år till år, mycket beroende av det politiska läget som kring sekelskiftet var mycket spänt.

Ett finländskt förbund blir till

Ännu under början av 1900-talet existerade inga enhetliga kappseglingsregler, diskussionen kring ett gemensamt förbund gick heta. Under ett föreningsmöte i februari 1906 beslöts enhälligt att grunda Finlands Seglareförbund som bestod av fjorton klubbar. Följande år blev det finska förbundet medlem i IYRU som bildats 1907, idag World Sailing. Det var en stor händelse i den finska segelsporten, nu hade man direkt kontakt med den internationella seglingsarenan.

Turistföreningen i Finland skrev flera sidor om segelsporten, sedd från allmän och turistsynpunkt i sin årsbok daterad 1 januari 1909.

Man känner ej till, att segling skulle hos oss idkats som idrott eller sport. Man får väl anse, att de små, t. o. m. torftiga förhållanden, som varit rådande i vårt land ända till nyare tider, uteslutit varje tanke på att etablera segling blott för seglingens egen skull. Först i slutet av 1850 och början av 1860-talen kan man skönja begynnelsen till ett segelsportligt liv i Finland.

En intressant synvinkel på segelsporten var att man räknade antalet farkoster i de olika segelklubbarna, använde ett medeltal på 1,500 mark/båt, och kom till att värdet på den finska yachtflottan 1909 var omkring 1,000,000 mark. Finns det någon som möjligtvis känner till värdet på dagens segelflotta?

Yachtsporten har givit upphov åt en för våra förhållanden betydande industri. Den har verkat befruktande på våra bomullsspinneriers fabrikation av segelduk, främjat våra timmermäns yrkesskicklighet och utvecklat båt- och riggsmidet till en fulländning, varom man ännu för ett par tiotal år sedan ej hade någon föreställning.

Staten har redan i ganska stor utsträckning begynt profitera av de erfarenheter och lärdomar yachtsporten lämnar, i det att finska lotsverket riktats med allt flere verkliga yachter av modern typ. Sannolikt är ej häller den dag långt borta, då vår lots- och fiskarbefolkning lärt sig bygga efter ritning och allmännare begynt godkänna de säkrare och bättre båtformer den finska segelsporten skapat och erbjuder.

Segelsportens och segelklubbarnas betydelse under Stormaktstiden är något som dagens båtfarare har svårt att föreställa sig eller kanske ens reflekterar över. De flesta klubbarna som grundades under Stormaktstiden lever och mår bra än idag.

Idag sker en stor utveckling inom hela segelsporten. Båtarna förändras, de blir alltmer extrema, kappseglingen har blivit en allmänt godtagen sportgren där målen är högt satta och satsningarna enorma. Den yngre generationens prioriteringar är inte mer desamma. Fritiden har blivit en bristvara vilket på många sätt reflekteras i klubbarnas verksamhet.

Text: Gunilla Antas


Purjehdusseurojen lipusta valtiolipuksi

Purjehdusseurojen lipusta valtiolipuksi

Venäjällä annettiin 1890 keisarillinen julistus purjehdusseurojen lipun käytöstä. Sillä määriteltiin purjehduseurojen käyttöön valkoinen lippu, jossa oli sininen risti ja tangon puoleisessa kulmassa sen kaupungin tai läänin vaakuna, jossa seura on perustettu. Vastaava Pyhän Yrjön ristillä varustettu lippu oli ollut jo käytössä Venäjän luotsilaitoksella sekä Keisarillisella Nevan Jokipursiseuralla. Venäjän sotalaivasto käytti silloin ja nykyään uudestaan sinivalkoista Pyhän Andreaksen vinoristillä varustettua lippua.

Suurin osa Venäjän valtakunnan purjehdusseuroista toimi Suomen Suurruhtinaskunnassa. Näin ollen alun perin venäläisestä siniristilipusta muodostui vahva suomalaisuuden symboli. Itämeren alueella ja laajemminkin suomalaiset tunnettiin siniristilipusta. Routavuosien eli niin sanotun toisen sortokauden aikana Venäjän meriministeriö määräsi lisäämään purjehdusseurojen lippuihin tangonpuoleiseen yläkulmaan Venäjän valko-, sini- ja punaraitaisen lipun sekä siirtämään vaakunan alakulmaan. Tämä niin kutsuttu orjalippu herätti suomalaisissa purjehtijoissa suurta vastustusta, ja monesti lippu korvattiinkin sinivalkoisella viirillä.

Maamme itsenäistyttyä 1917 nuoren valtion tulevasta lipusta käytiin kiihkeitä keskusteluja. Purjehdusseurojen sinivalkoinen ristilippu oli muodostunut jo kansainvälisesti tunnetuksi, ja 29. toukokuuta 1918 annetulla lailla Suomen lipusta vahvistettiin purjehdusseurojen käyttämää siniristilippua mukaileva uusi kansallislippu.

Nykyinen veneilyseurojen käytössä oleva lippu, jossa sinisen ristin päälle on sijoitettu valkoinen risti ja tangon puoleiseen yläkulmaan alun perin läänin tai kaupungin vaakuna, sittemmin jokin muu seuran heraldinen tunnus, syntyi Nyländska Jaktklubbenin ja Suomen Purjehtijaliiton aloitteesta. Asetus purjehdusyhdistysten lipuista annettiin 18. helmikuuta 1919.

Ajoittain on herännyt keskustelu erikoislippujen tarpeellisuudesta. Kun laki Suomen lipusta uusittiin 1978, oli uhkana, että veneilijät olisivat menettäneet lippunsa. Veneilylipun käyttöoikeus kansallislippuun verrattavan suomalaisen aluksen kansallistunnuksena kuitenkin säilytettiin. Tähän vaikuttivat lippumme historia ja tausta sekä muutamien merkittävien merenkulkuvaltioiden huvivenelippujen käyttö.

Lipullamme on hienot perinteet, olkaamme siitä ylpeitä ja arvostakaamme lippuamme.

Samuli Salanterä
liittohallituksen puheenjohtaja
Suomen Purjehdus ja Veneily ry

NJK:n lippu 1861-1900
1900-1910 ja 1917-1919
1910-1917
1919-


Båtsport i krigets skugga

Båtsport i krigets skugga

1917 var i Finland ett år av strejker, stölder, husundersökningar och en allmän brist på respekt för lag och ordning. Kejsar Nikolaj II hade störtats i mars och Finlands relation till Ryssland förändrades radikalt. Många såg nu chansen för ett självständigt Finland men landet var delat och samhällsfreden var hotad.

Det är svårt att föreställa sig att det existerade ett organiserat klubbliv under så här exceptionella tider, men det gjorde det. Det som kanske är ännu svårare att förstå är att det t.o.m. byggdes nya segelbåtar, då det rådde brist på både material och yrkesmän. I seglarvärlden rådde en stark framtidstro,  trots det kaotiska läget i det ryska kejsardömet.

Tidningen Frisk Bris (FB) är en fantastisk källa till information från dessa tider. Man får känslan av att det var ”business as usual” då man läser tidningen, som på den tiden var Finlands Seglarförbunds officiella organ. Det spända läget i landet och i världen behandlades kort i några nummer, men mellan raderna förstår man i alla fall att allas stora önskan, naturligtvis, var fred.

Nikolaj II ingen beskyddare av NJK

I FB, nummer 243, 15 april, är rubriken för ledaren: ”En blick på läget inom segelsporten”. Texten börjar med en tillbakablick på den gångna vintern som var exceptionellt kall, vårkänslorna hade ännu inte infunnit sig, kung Bore härskade ännu i skrivande stund. Man oroade sig för världskampen som var inne på sitt fjärde år och undrade hur sommarens seglingar skulle se ut. En viss optimism lyser igenom i artiklarna. Alla ville tro att händelserna i Ryssland skulle leda till självständighet för Finland,  och i förlängningen ha en positiv inverkan på segelsporten. Man hoppades på flera aktiva utövare, en utjämning av klassmotsatserna i och med att man antog att arbetarelementen talrikt skulle ansluta sig till klubbar och föreningar efter att freden slutits.

Ett intressant inslag i ledaren är beskrivningen av hur vissa makthavare i Ryssland såg med oblida ögon på den organiserade segelsporten i Finland. Det fanns de som såg segelklubbarna som organisationer med separatistiska och samhällsfarliga tendenser. Speciellt NJK var illa sedd. Nikolaj II visade sitt misshag genom att totalt negligera klubben som han egentligen skulle beskydda. NJK:arna var bara glada över att kejsaren inte brydde sig. Efter att Nikolaj II störtats beslöt NJK:s styrelse att uppgiften om klubbens ”höge beskyddare” för all framtid skulle utelämnas ur årsboken.

Nya stadgar

1917 skrevs nya stadgar för NJK och den första paragrafen lät riktigt poetisk:
Nyländska jaktklubben har till syftemål att fömedels anställande av tävlingar i rodd och segling befordra konsten att bygga, utrusta och föra större och mindre skärgårdsfarkoster sprida kunskap om grundreglerna för navigation samt under lustfärder i Finska vikens härliga skärgård väcka och underhålla håg för sjölivet och kärlek till fosterlandet.

I FB n:o 258 den 30 november 1917 står det bl.a:  Kriget rasar med oförminskad våldsamhet och har kommit våra kuster närmare än förut. Det allmänna läget erbjuder sålunda allt annat än gynnsamma förhållanden för den för oss alla omtyckta segelsporten.

Finska viken stängd för sjöfart

De största svårigheterna för båtsporten sommaren 1917 var restriktionerna på Finska Viken som gällde för handelsfartyg, segel-, rodd- och motorbåtar:

Finska Viken är stängd för sjöfart hela den tid kriget pågår och är seglationen på viken förbjuden för alla fartyg och båtar utomskärs och nedan anvisade gränser längs södra kusten.

Reglerna var många och väldigt specifika så det gällde verkligen att känna till var det var möjligt att segla eller ordna kappseglingar. Beroende av läge var det inte möjligt för alla klubbar att arrangera seglingar under denna tid. Texten nedan visar hur knepigt det måste ha varit att bara ha en del av Finska Viken och Östersjön till sitt förfogande:

In och utfart till hafvet från Åbo och Ålands skärgård är förbjuden. I västra delen af Finlands och Åbo skärgård få lustjakter röra sig endast inom det område, hvarest till ortsbefolkningen icke hörande personer få bosätta sig.
Bland de allmänna reglerna sägs såhär: Hvarje fartyg och båt som erhållit seglationstillstånd måste ovillkorligen vara försedda med igenkännigsmärke och nummer målade på båtens bägge sidor i fören samt skall tecknet och nummern dessutom finnas anbragta å segelbåtarnas segel.
Om man inte hade nummer på båten eller seglade utanför de angivna gränserna, kunde straffet vara hårt: beroende af omständigheterna, beskjutas eller konfiskeras samt de ombordvarande personerna att ställas till laga ansvar.
Reglerna var undertecknade av ”Kapten af 2 rangen Kryschanoskij”. Bara att lyda order låter det som…

Förbuden och vaktskeppen som patrullerade i skärgården hindrade inte att det ordnades kappseglingar, tvärtom ordande man mer tävlingar än under tidigare år. Det var långfärdsseglarna som mest led av att deras rörelsefrihet var beskuren. Trots de tuffa tiderna var intresset för segling stort. Kanske var det just p.g.a. de tuffa tiderna som man ville utveckla båtsporten och på så sätt ha en sysselsättning som höll tankarna borta från kriget.

Mäteregeln som tillfredställer alla

Den stora frågan, som debatterades i så gott som alla nummer av FB, var mäteregeln som ansågs vara ett debattämne som alltid skulle förbli aktuellt. Mäteregelsfrågan liknades vid en stor sjöorm: den kommer igen hvarje år och lämnar seglarna ingen ro. Detta är dock ingalunda förvånansvärdt, ty hela vår moderna segelsport är i verkligheten en mäteregelsfråga. När denna upphör att intressera seglarna, så är det också på upphällningen med hela segelsporten. En mäteregel som tillfredställer alla är en utopi.
Finska Seglareförbundet var delat i frågan och extra möten hölls ofta, de refererades ingående i FB.

Jämlikhet i klubblivet och på havet

Klubblivet var ännu 1917 mansdominerat, beroende på att det traditionellt länge varit så att bara stora starka karlar kunde segla, kvinnorna ansågs vara enbart till hinder ombord. Båtarna var stora och tunga, det krävdes styrka för att klara av manövrar och de stora segelytorna. Det var säkert en orsak till att det på den tiden bara var män som kunde bli medlemmar i segelklubbarna. Det ansågs att varken kvinnor eller ungdomar på något sätt kunde bidra med ett mervärde till segelsporten.

Men här måste konstateras att NJK, trots detta,  var en föregångare i Norden genom att ge kvinnorna rätten att skriva in sig i klubben så ”tidigt” som 1886, i samband med att NJK firade sitt 25-års jubileum. Sakta men säkert tog kvinnorna sin plats i klubblivet och ute på kappseglingsbanorna. Herrarna talade visserligen länge om: ”lämplig fruntimmersbris” och om ”kuttersmycken” och 1917 var det ännu inga damer som deltog i klubbens administrativa sysslor eller ställde upp i kappseglingsarrangemangen. Så sent som 1949 valdes en kvinnlig funktionär till prisdomare, 1953 fick den första kvinnliga seglaren det stora seglartecknet.

Juniorernas intåg

1917 hade NJK:s juniorverksamhet två år på nacken. Man hade insett att juniorerna var livsviktiga för klubben, de garanterade att klubben utvecklades, samtidigt som det blev lättare att rekrytera nya förmågor till båtsporten. Till att börja med var det enbart pojkarna man räknade med. De juniorbåtar som konstruerades var konstruerade med tanke på att det var unga raska gossar som skulle forsa fram i dem.

I det andra numret av FB 1917 finns en lång artikel: ”Ungdomen och Segelsporten, en juniorafdelning i N.J.K”. Uppsatsen, som artikeln kallas, fäster uppmärksamhet på gagnet och nödvändigheten af att ungdomen drages till segelsporten och lär sig segla. Seglingen är ett uppfostringsmedel af yppersta slag. Den motarbetar den pessimistiska och osunda syn på lifvet som ungdomen i vår tid synes i alltför hög grad äga samt förlänar istället sinnesfriskhet, lefnadlust och lefnadsmod. Kanske något att tänka på för dagens ungdom?

Det största problemet för juniorvadelningen var att det inte fanns någon lämplig juniorbåt, eller övningsbåt. ”Stjärnbåten” som 1912 vann en konstruktionstävlan för pojkbåtar, hade ett segel på 15 m2 och ingen vikt i kölen. Båten blev ingen succé, Stjärnbåten, avskräckte, mer än lockade seglare till sig.

1916 lät NJK konstruera de tre första övningsbåtarna, Tripp, Trapp och Trull. Tanken var då att de skulle hyras ut till juniorerna, men efter några år visade det sig att det blev alltför dyrt att underhålla dem och båtarna såldes.

Enligt junioravdelningens regler var det inte tillåtet för en junior att föra båt vid klubbens kappseglingar samt ej heller rätt att föra klubbens flagga med mindre dessa rättigheter honom af klubbens styrelse såsom en särskild utmärkelse tilldelas. Juniorerna fick inte delta i klubbens tillställningar och sammanträden utan särskild inbjudan. Juniorerna kunde bära den uniform som fastställts för junioravdelningen.

Seglareförbundets sammanträdde på Restaurant Börs i  januari 1917 för att diskutera en övningsbåt som skulle ersätta alla tidigare klasser med en segelarea på 15 m2. Det visade sig att konstruktionen skulle bli ganska dyr, men det avfärdades snabbt med konstaterandet: den som har råd den bygger och den som icke har råd därtill, kan segla på andras båtar. Svårare än så var det inte.

Talet till juniorerna

Täflingen skall vara ett medel, ej ett mål”, säger arkitekt Gustav Estlander till juniorerna i sitt långa, högtravande tal den 27 maj 1916. I sitt tal vill Estlander få juniorerna att förstå hur viktigt det är att de från början fattar innebörden av att vara NJK-junior. Man måste genast från början slå in på den rätta kursen. Juniorerna måste förstå att seglingen för mänskligheten haft en stor kulturell betydelse. Folk har i alla tider seglat och båtarna har utvecklats och man har börjat kappsegla. Kappseglingen har fört med sig ett mera organiserat klubbliv samtidigt som båtarna har klassificerats. Kappseglingen är bara en del av seglingupplevelsen, man skall segla för seglingens skull, för nöjet att vistas på havet, tävlingsmomentet får inte vara det viktigaste.
Talet var fullt av förmaningar och goda råd, det prisade seglingen som om det var något nästan heligt.  Vår segelsport kan skänka oss långt dyrbarare saker, ja vi kunna genom vår segelsport blifva delaktiga i det högsta och ädlaste människan känner. Hafvet manar och kallar, på hafvet komma äfven människans bästa egenskaper ofta bättre till sin rätt och hafvet fostrar dig äfven snart till man.

Såhär pågick talet länge och man frågar sig hur många av de unga juniorerna som orkade följa med talet, som nog skrivits utan tanke på att det var unga mänskor som satt och lyssnade, eller kanske de somnade?

Segelsportens framtid

Henrik Ramsay blickade, i nummer 16 av FB från 1917, framåt i tiden och konsterade att man kunde skönja ett mål för seglarna, ett mål som var högre än man tidigare velat arbeta för: Hvarje start, hvarje segling har varit en länk i arbetet att göra segelsporten och sjömansyrket populära i vida kretsar, genom täflingens lek draga nationens håg till det fria hafvet. Regattorna har fått sprida och befästa satsen om att ”framtiden ligger i sjön”.   Sjöförsvaret skulle förstärkas, man hoppades att bandet mellan lek och allvar en gång igen kunde knytas. Framtiden skulle avgöra om Finlands segelsport kunde finna sina nationella mål.

Henrik Ramsay funderar vidare kring skillnaderna mellan långfärdsseglaren och kappseglaren: Han kommer till slutsatsen att den ena, föraktar kappseglarens jäktande hets från bana till bana, den andra förkunnar långfärdens evangelium, finner nya hamnar och lodar efter nya far och prisar skärgårdens skönhet. Kappseglaren forcerar genom dag och natt till regattaorten, starterna är hans sommarnöje och luffningen hans sommarvila. Till sist konstaterar Henrik Ramsay att kappseglingen under senaste åren kommit att inta en väl bred plats i seglarlivet. En delorsak ser han i de förbjudna vattnen som försvårade långfärdsseglarens utflykter.

Manöverseglingar

För styrelsen inom NJK var det viktigt att medlemmarna skulle lära sig sjövett och att hantera en segel- och motorbåt i alla väder.  Enbart kappsegling eller långfärd var inte tillräckligt för att seglaren skulle lära sig vad som fordrades av ett gott sjömanskap.

Man införde sk. manöverseglingar, som för seglaren var mindre angenäma, eftersom de fordrade disciplin och underkastelse under ledarens vilja, något som i allmänhet ej synes öfverensstämma med vår tids skaplynne. Då man läser vidare får man känslan av att de unga juniorerna var strängt hållna och att man ville inpränta disciplin och lydnad mer är locka de unga till att segla och njuta av friheten.

FB tar upp manöverseglingar i nummer tre 1917: Det är också närmast med tanke på de unga seglarna, de som skola göra sina lärospår i de nya öfningsbåtarna och ombord på de små särklassyachterna, jag tagit mig friheten att erinra om, att öfnings-och manöverseglingar för juniorernas uppfostran säkert vore till gagn.

Vem var bäst, Sverige eller Finland?

Under krigsåren hade man inte haft någon möjlighet att veta om man i Sverige nått längre i fråga om konstruktionen av skärgårdskryssare. Det hade gått fyra år sen världskrigets utbrott, inga jämförelser mellan båtarnas material hade kunnat göras och 1918 var det första gången som finska båtar igen kunde delta i svenska kappseglingar. Spänningen hur det skulle gå var stor, men ganska snart fick de oroliga finska seglarna svaret på sin fråga. Det visade sig att konstruktören Gustav Estlanders 22:a Colibri II var helt överlägsen. Colibri II:s segrar gav svaret, alla var nöjda.

Brist på funktionärer

Årsberättelsen 1918 beskriver hur bekymrad man var inom klubben för intresset och arbetslusten då det gällde den operativa verksamheten. Intresset för kappseglingen fanns där men det var bara ett litet antal äldre medlemmar som ensamma utförde det egentliga arbetet.

Man trodde att det kunde bero på det faktum att man under krigsåren överorganiserat verksamheten med döda instruktioner och paragrafer och skrämt bort de unga samtidigt som man tagit kål på det intresse som är själva drivkraften i ett frivillligt arbete. Till slut konstaterades att det förhoppningsvis var övergående  och att det kommande året skulle betyda ett uppsving för klubben.

Frihet

I seglingen såg man en möjlighet att fly från förtrycket, på havet var man fri, man var onåbar och kunde för en stund glömma det tråkiga och hemska. Förväntningarna på komfort ombord var små eller inga alls, det fanns varken båtvärmare eller stora bekväma salonger med ståhöjd, ugn och belysning. Man seglade och levde ombord på naturens och båtens villkor.

 

Artikeln har först publicerats i NJK’s årsbok 2017.
Text: Gunilla Antas

Källor:

  • Nyländska Jaktklubben 1861-1961 en Festskrift av Tor Smedslund
  • Frisk Bris årgång 1917
  • Regler, som handelsfartyg, segel-,rodd- och motorbåtar äga iakttaga vid trafikeringen af Östersjöns vikar under år 1917.
  • Båtförarens flaggbok, Finlands Båtförbund 1998
  • NJK årsbok 1918


Juhlan aika!

Juhlan aika!

Suomen kanssa 100-vuotissyntymäpäivää viettää kaksi pursiseuraa: Naantalin Purjehdusseura, NPS, sekä Mariehamns Seglarförening, MSF.

Alkujaan nimellä Nådendals Segelsällskap toimineen Naantalin Purjehdusseuran perustava kokous pidettiin 5. toukokuuta 1917, mutta sen juuret ovat pitkällä 1800-luvun puolella. Virallisen hyväksynnän seura sai vasta lokakuun viidentenä, jota seura juhlii syntymäpäivänään. Aluksi seurassa keskityttiin purjehdusurheiluun, mutta myös moottorivenekilpailut olivat ohjelmassa lähes alusta lähtien. Toisen maailmansodan jälkeen seura oli voimakkaasti kehittämässä optimistipurjehdusta. Nykyään seuraan kuuluu yli 600 veneilijää ja toiminta on erittäin monipuolista.

Vuonna 1917 vastaperustettu NPS ehti järjestää suuren regatan, johon osallistui aikansa parhaat purjehtijat. Kuvassa 10mR-luokkaan kuuluneet Irene ja Tarpoon II Naantalin pienellä kilparadalla. (Kuva: Naantali purjehtii – Naantalin Purjehdusseuran historia 1917–2017 / Naantalin Museo)

Ahvenanmaalainen Mariehamns Seglarförening perustettiin 4. kesäkuuta 1917. Ensimmäinen purjehduskilpailu järjestettiin vain kaksi viikkoa perustamisen jälkeen. Tänä päivänä seurassa on jopa 900 jäsentä. Heillä on laajaa ja monipuolista toimintaa niin lapsille kuin vanhemmillekin veneilijöille.

Tiesitkö, että ennen Suomen itsenäistymistä, on perustettu jopa 34 pursiseuraa? Suomen ensimmäinen urheiluseura, Segelföreningen i Björneborg (BSF), perustettiin Porissa 26. tammikuuta 1856.

Yli 100-vuotiaita seuroja:

SEURA LYHENNE PERUSTAMISVUOSI
SEGELFÖRENINGEN I BJÖRNEBORG BSF 1856
NYLÄNDSKA JAKTKLUBBEN NJK 1861
AIRISTO SEGELSÄLLSKAP ASS 1865
Gamlakarleby Segelförening r.f. GSF 1872
WASA SEGELFÖRENING WSF 1878
RAUMAN PURJEHDUSSEURA RY RPS 1879
OULUN PURJEHDUSSEURA OPS 1881
HAMINAN PURSISEURA RY HPS 1882
KRISTINESTADS SEGELFÖRENING KSF 1882
SEGELSÄLLSKAPET ÄGIR SSÄ 1884
UUDENKAUPUNGIN PURJEHDUSSEURA UPS 1884
KOTKAN PURSISEURA – KOTKA SEGELSÄLLSKAP RY KPS 1888
ÖSTRA NYLANDS SEGELFÖRENING ÖNS 1888
KUOPION PURSISEURA RY KuoPS 1889
RAAHEN PURJEHDUSSEURA RaaPS 1890
SEGELSÄLLSKAPET I JAKOBSTAD SSJ 1890
HELSINGFORS SEGELSÄLLSKAP HSS 1893
PÄIJÄNTEEN PURJEHDUSSEURA RY PPS 1894
TURUN TYÖVÄEN PURSISEURA TTPS 1896
EKENÄS SEGELSÄLLSKAP ESS 1897
ÅLÄNDSKA SEGELSÄLLSKAPET ÅSS 1897
NÄSIJÄRVEN PURJEHDUSSEURA-NÄSIJÄRVI SEGELSÄLLSKAP N 1898
HELSINGFORS SEGELKLUBB HSK 1899
KEMIN PURJEHDUSSEURA KePS 1905
MIKKELIN PURSISEURA MPS 1905
BORGÅ SEGELSÄLLSKAP R.F. BSS 1906
ESBO SEGELFÖRENING ESF 1906
HANGÖ SEGELFÖRENING HSF 1906
TURUN PURSISEURA TPS 1906
LAHDEN PURJEHDUSSEURA LPS 1907
SAVONLINNAN PURSISEURA SlPS 1908
OULUN TYÖVÄEN PURSISEURA OTPS 1912
SUOMALAINEN PURSISEURA SPS 1913
VASA ARBETARES SEGELSÄLLSKAP- VAASAN TYÖVÄEN PURJEHDUSSEURA RF VAS-VTP 1914


Naantalin Purjehdusseura 100 vuotta

Naantalin Purjehdusseura täyttää 100 vuotta

Naantalin Purjehdusseura juhlii satavuotista taivaltaan samaan aikaan Suomen kanssa.

Seura perustettiin vuonna 1917 ja on siten viimeinen suuriruhtinaskunnan aikana perustettu purjehdusseura Suomessa. Perustava kokous pidettiin toukokuussa, mutta seura juhlii perustamispäivänään lokakuun viidettä, jolloin Turun ja Porin läänin kuvernööri hyväksyi purjehdusseuran säännöt.

Purjehdusseura oli ollut tekeillä pitkään, prosessi oli saanut alkunsa 1860-luvulla Airisto Segelsällskapin jäsenten järjestäessä yhteispurjehduksia Naantaliin. Perillä kylpyläkaupungissa pidettiin purjehtijapäivälliset, joissa kapteeni nälkä ei ollut vieraana

Kylpylällä oli suuri vaikutus purjehdusseuran toimintaan ensimmäisinä vuosina, sillä purjehdusseura perustettiin pitkälti tyydyttämään kesävieraiden tarpeita. Kun kylpylävieraiden kilpailut vakiintuivat jokavuotisiksi, perustettiin seura niitä organisoimaan.

Vuonna 1917 Naantalissa järjestettiin ennen näkemättömät purjehduskilpailut. Kaupungin redille saapui 52 venettä, joista isoin oli 12mR-luokkaan kuulunut Ierne. Pienellä sisälahdella pidetty kilpailu oli niin intensiivinen, että aikalaiskertomuksen mukaan: ”Kahvikupit tanssivat rantaravintolan vilpolassa ja odotettiin puomien pyyhkäisevän veteen palkintotuomarit, kylpylävieraat ja muut katselijat” (Ramsay 1947). Elokuun kolmantena järjestetyt kilpailut olivat lentävä lähtö seuralle.

Merikarhujen ensimmäinen eskaaderi vuonna 1934.
Mary ylittää lähtölinjaa 1915 Naantalissa.

Kilpapurjehdusurheilun rooli on korostunut läpi seuran historian. Maailmansotien välisenä aikana Naantalissa järjestettiin maineikkaita kilpailuja tasavallan presidentin kiertopalkinnoista ja perinne on jatkunut 2000-luvulle. Seura on ollut vahvasti kehittämässä juniori- ja erityisesti optimistijollapurjehdusta 1960-luvulta lähtien. Taloudellisen nousukiidon aikana 1980-luvulla seura perusti yhden ensimmäisistä Sailing Centereistä Suomeen. Still 525 –fleetillä purjehdittiin Business Sail Cupia.

Vuosina 1982–2011 seura järjesti suosittuja saaristolaisvenekilpailuja, jotka olivat kunnianosoitus seuran historialle ja saaristolaiskulttuurille. Muutaman vuoden tauon jälkeen kilpailut järjestetään taas juhlavuonna 2017.

Nykyisin Naantalin Purjehdusseura on virkeä 600 hengen seura, jonka riveistä löytyy niin juniori-, kilpa- ja matkapurjehtijoita kuin moottoriveneilijöitä. Seura julkaisee juhlavuotensa kunniaksi elokuussa teoksen NPS 1917–2017: Naantalin Purjehdusseuran historia.

Teksti: Lauri J. S. Kaira

Kuvat: Naantalin museo


Turun Moottorivenekerho 70 vuotta

Turun Moottorivenekerho 70 vuotta

Seitsemänkymmenen vuoden aikana kerho on uusiutunut moneenkin otteeseen. Se on palvellut aina aikakautensa intohimoja ja tarpeita. Alkuvaiheessa tärkeä toiminnan muoto oli kilpailutoiminnan lisäksi myös yhteispurjehdukset. Turun Moottorivenekerho järjesti ensimmäisen ulkomaanmatkansa jo vuonna 1948. Määränpäänä oli Ruotsi ja matkalle osallistui 9 venekuntaa ja 54 henkilöä. Matkan mahdollistivat kansanhuoltoministeriön myöntämät yhteiset polttoainekupongit, joilla matkalaisten polttoaineen saanti turvattiin. Vuonna 2012 Turun Moottorivenekerho ry teki mittavan investoinnin uusimalla koko sataman moderniksi ja hyvin varustelluksi kotisatamaksi. Satamaa on nimitetty myös veneilijän olohuoneeksi. Se on luonteeltaan paremminkin viihtyisä tukikohta kuin tekninen laituri. Turun moottorivenekerhon toiminnassa 2000-luvulla on merkittäväksi yhteiseksi tapahtumaksi noussut vuonna 2005 aloitettu KippariJazz.

Tällä hetkellä Turun Moottorivenekerho ry keskittyy leppoisaan ja vastuulliseen perheveneilyyn. Kerhoon kuuluu yhtä lailla moottoriveneilijöitä kuin purjehtijoitakin. Hyvät veneilytavat ja ainutlaatuisen saaristoympäristömme kunnioitus ovat kerholle erinomainen perusta jäsenistön viihtymiselle ja antoisalle yhteistoiminnalle.


Lahden Purjehdusseura 110 vuotta

Lahden Purjehdusseura 110 vuotta

Lahden Purjehdusseura (LPS) juhli 110-vuotispäivää 18. maaliskuuta 2017.

Seura on niin Lahden kaupungin vanhimpia edelleen toimivia
urheiluseuroja kuin maamme vanhimpia purjehdusseuroja. LPS:n perustava kokous pidettiin 25. maaliskuuta 1907.

Lahtelaisseura on tehnyt muun muassa merkittävää juniorityötä, ja tästä tunnuksena on Sinettiseura-laatuohjelmaan kuuluminen. LPS on jäsenmäärältään yksi sisävesien suurimmista seuroista: yli 700 jäsentä, joista juniorijäseniä 160. Seura on järjestänyt jo 45 vuoden ajan Päijännepurjehdustapahtumaa yhdessä Jyväskylän Veneseuran kanssa. Suosittu purjehdustapahtuma kerää vuosittain lähes 500 innokasta veneilijää.