Joulun merelliset kohteet

Joulun merelliset kohteet

Joulu odottaa jo kulman takana ja kotoinen veneilykausi siintää lämpimänä muistona takanapäin. Rakkaat veneet ovat nostettuna talviteloille odottamaan kevään saapumista. Onneksi Suomessa on useita merellisiä kohteita, joissa vesille mielivät ihmiset voivat helpottaa kuukausien odotustaan esimerkiksi joululoman aikana.

 

Rentouttava Naantali

Naantalista löytyy luonnollisesti rentoutumismahdollisuus kylpylän muodossa, mutta vaihtoehtojakin löytyy. Vesistön ja luonnon läheisyydessä on kauniita ulkoilureittejä itse kunkin makuun. Naantalissa on joulun alla myös useampi hieman erilainen pikkujoulumahdollisuus. Kampanja kulkee nimellä ”Oudot pikkujoulut” ja tarjolla on kolme erilaista ryhmille varattavaa tapahtumaa. Ryhmäkoot ovat kymmenestä hengestä ylöspäin.

Tutustu Naantaliin: visitnaantali.com/

Turun talvinen Aurajoki

Monipuolinen Turku

Heti Naantalin kupeessa sijaitsee upean kesäkaupungin maineessa oleva Turku. Kyse ei suinkaan ole kaupungista, jossa tulisi käydä vain kesäisin. Turussa on muun muassa Merikeskus Marinum, joka on aktiivinen ja monipuolinen merellisen toiminnan keskus. Marinum on valtakunnallinen merenkulun erikoismuseo sekä Merivoimien museo. Vaihtuvana näyttelynä Forum Marinumissa on tällä hetkellä Kultarantojen hohtoa – presidenttien veneet.

Turun nähtävyyksistä erityismaininnan ansaitsevat myös Aboa Vetus & Ars Nova raunioineen, Turun linna, Tuomiokirkko sekä Luostarimäen käsityöläismuseo. Lisäksi kaupungista löytyy Janne Auvisen valo- ja äänitaideteoksista koostuva kokonaisuus Satumainen Aurajoki. Se on jatkoa viime joulun nähtävyydeksi nousseille Satusilloille.

Katso lisää Turun kohteita: visitturku.fi/

Idyllinen Rauma

Rauma on tutustumisen arvoinen matkakohde myös talviaikaan. Kapeilla kaduilla on useita kahviloita ja ravintoloita. Joulun alla etenkin Vanha Rauma on tunnelmaltaan ainutlaatuinen. Raumalta löytyy myös Laivanvarustajan kotimuseo Marela. Vanhalla Raatihuoneella pääsee tutustumaan museokauppa Kistupuadin tarjontaan, joka koostuu laadukkaita pitsituotteista sekä merellisistä tuliaistuotteista.

Lauantaisin kaupungista löytyy myös Rauman merimuseo, joka esittelee laajasti merenkulun historiaa. Lisäksi Rauman talvisesonkiin sisältyy useita erilaisia konsertteja, teatterinäytöksiä ja liigatason urheilua.

Lue lisää: visitrauma.fi/

Vanha Rauma talvella. Kuva: Esko Jämsä
Rauman merimuseo. Kuva: Ewelina Dobosz

Jouluinen Hanko

Merellisiä kotimaisia matkakohteita käsiteltäessä ei sovi unohtaa Hankoa. Hangossa riittää ihmeteltävää ja koettavaa joulua odotellessa ja sen jälkeenkin. Erittäin jouluisessa Hangossa löytyy useita erilaisia joulupuoteja, joista etsiä esimerkiksi viime hetken joululahjoja. Tarjolla on muun muassa paljon erilaisia käsityötuotteita.

Hangossa on myös paljon jouluisia tapahtumia, kuten lastenjuhla (13.12.), Itäsataman joulu (16.12.) ja jouluaaton avoimet ovet tallilla. 9. joulukuuta vietettiin joulupolun avajaisia. Kaupungissa on myös erittäin laajat ruokailumahdollisuudet jouluisissa merkeissä, jos esimerkiksi haluaa ottaa varaslähdön jouluherkkujen äärelle.

Hangossa sijaitsee myös näkemisen ja kokemisen arvoinen kylpylä Regatta SPA, josta avartuu upeat näkymät pitkälle avomerelle. Kylpylä on auki ympäri vuoden.

Tutustu Hankoon: tourism.hanko.fi/, lisätietoa kylpylästä: regattaspa.fi/ 

Suomen eteläisin kärki. Kuva: Johanna Sandin

Lumoava Kemiönsaari

Pieni, mutta virkeä 7000 asukkaan kunta on ehdottoman merellinen ja idyllinen kotimainen vaihtoehto myös. Kasnäsin luontopolut ovat ainutlaatuisia myös talviaikaan ja rentouttavan luonto-osuuden jälkeen lomailija voi pulahtaa esimerkiksi kylpylän altaaseen maksimoimaan sielun ja ruumiin lepotilan.

Örö tarjoaa varsinkin viikonloppuisin aktiviteetteja ihmisille, jotka ovat kiinnostuneita luonnosta ja historiasta. Rosalan Viikinkikeskus tarjoaa sitten aivan toisenlaisen elämyksen. Ryhmävieraat pääsevät muun muassa kokemaan päivän viikinkinä. Kemiönsaaren mökkikylät ovat avoinna ympäri vuoden. Jos kaipaat rentoutumista omassa rauhassa meren äärellä, niin mökkikylä on ehdottomasti tutustumisen arvoinen.

Kemiönsaarelta löytyy myös paljon erilaisia ja laadukkaita saunavaihtoehtoja, joista mielenkiintoisin on Storfinnhovan maanalainen savusauna! Myös jouluohjelmaa on runsaasti ja tarkemmat aikataulut näkyvät alla olevasta linkistä.

Lue lisää, mitä kaikkea Kemiönsaari tarjoaa: visitkimitoon.fi/fi/jouluaika

Edellä mainittujen lisäksi on mainittava myös esimerkiksi, Vaasa, Kotka, Porvoo ja Helsinki. Kullakin paikkakunnalla on omat merelliset ominaispiirteensä ja vahvuutensa. Varmasti 100-vuotiaasta Suomesta löytyy jokaiselle meri-ihmiselle jotakin.

Naapurimaat

Jos kuitenkin mieli vetää kotimaan rajojen ulkopuolelle niin naapurimaissamme on myös elämyksiä odottamassa. Esimerkiksi Tallinnan perinteinen Lentosataman merimuseo on nähtävää pullollaan. Museossa on helppo liikkua myös lastenvaunujen ja pyörätuolien kanssa. Museon opastekyltit ovat viron lisäksi vain englanniksi ja venäjäksi, mutta museo ilmoittaa omaavansa opasvihkosia myös muilla kielillä niitä tarvitseville. Museo on avoinna tiistaista sunnuntaihin.

Jos museonälkää riittää, niin rakkaasta länsinaapurissamme Ruotsissa, sijaitsee merihistoriallinen museo. Se sijaitsee Tukholmassa ja se on tarjonnaltaan vakuuttava. Museossa käsitellään muun muassa löytöretkeilijöitä sekä toisen maailmansodan aikaisia tapahtumia.

Ei siis sovi antaa talvimasennukselle mahdollisuutta. Veneilevälle ihmiselle on paljon koettavaa myös talvella ja vieläpä hyvin läheltä ja edullisin matkakustannuksin. Hyvää ja merellistä joulun odotusta.

Hyödyllisiä linkkejä: meremuuseum.ee/lennusadam/fi/, sjohistoriska.se/fi

Teksti: Joakim Nordström


Julens havsnära resmål

Julens havsnära resmål

Julen står för dörren och den gångna båtsäsongen är ett minne blott. Våra kära båtar står i vinterförvar i väntan på våren och sommaren. Tack och lov finns det i Finland flera havsnära platser som kan göra väntan på nästa säsong lättare att genomlida.

Avkoppling i Nådendal

Ett bra sätt är att koppla av i Nådendal på badinrättningen men det finns också andra alternativ. Det finns vackra naturstigar som slingrar sig nära vattnet och mitt i en vacker natur. Juletid finns det flera möjligheter att fira en litet annorlunda lilla jul. Kampanjen går under devisen: Oudot pikkujoulut Naantalissa.

Det erbjuds tre alternativa möjligheter att fira lilla jul. Gruppstorleken är från 10 personer eller fler.

Läs mera om vad Nådendal har att erbjuda: visitnaantali.com/

Aura å i vinterskrud.

Det mångsidiga Åbo

Alldeles i närheten av Nådendal ligger Åbo, känd som en härlig sommarstad. Men det betyder inte att man inte skulle kunna besöka Åbo också under vinterhalvåret. I Åbo finns bl.a. Forum Marinum, ett aktivt och mångsidigt centrum för marina aktiviteter. Centret är ett nationellt specialmuseum för sjöfart och är också Finska flottans museum. För tillfället visas en utställning över Finlands presidenters båtar; Kultarantojen hohtoa.

Av sevärdheterna i Åbo kan särskilt nämnas Aboa Vetus & Ars Nova, museet för historia och nutidskonst, Åbo slott, Domkyrkan och Klosterbackens hantverksmuseum. Vidare har ljus- och ljud konstnären Janne Auvinen, gjort en helhet under namnet: Satumainen Aurajoki, Sagolika Aura Å. Det är en fortsättning på senaste julsevärdhet: Satusilloille, Sagobroarna.

För mer information om sevärdheter i Åbo: visitturku.fi/

Det idylliska Raumo

Raumo är värt ett besök också vintertid. Längs de smala gatorna finns flera caféer och restauranger.

I Raumos gamla stadsdel råder juletid en speciell stämning. I Raumo finns hembygdsmuseet Marela där man kan bekanta sig med hur en rik redarfamilj bodde förr. I Raumo gamla stadshus finns butiken: ’Kistupuoti’ där det finns högklassiga spetsarbeten och maritima presentartiklar.

På lördagar är Raumo sjöfartsmuseum öppet för allmänheten. Vintertid anordnas flera olika konserter, teaterföreställningar och idrott på liga nivå.

Läs mera: visitrauma.fi/

Vinter i Raumos gamla stadsdel. Bild: Esko Jämsä
Sjöfartsmuseet i Raumo. Bild: Ewelina Dobosz

Jul i Hangö

Då vi nämner resmål i Finland skall vi inte glömma Hangö. Hangö erbjuder upplevelser också under årets mörka tid. Det finns mycket att upptäcka i Hangö i väntan på julen och också efter julfirandet. I det juliga Hangö hittar man många butiker och julbodar där man kan hitta sista minuten julklappar som t.ex. hantverk, kläder, design osv. Kring julen anordnas i Hangö t.ex. en barnfest (13.12), jul i Östra hamnen (16.12). Den 9 december öppnades julstigen. Om du vill tjuvstarta med julmaten finns det många möjligheter att njuta av julens delikatesser.

I Hangö finns det unika Regatta SPA  med en fantastisk utsikt över det öppna havet utanför Hangö. SPA:t är öppet året runt. (regattaspa.fi/sv)

Lär känna Hangö: tourism.hanko.fi/sv/

Finlands sydligaste spets. Bild: Johanna Sandin

Juletid på Kimitoöarna

Denna idylliska kommun med sina ca 7000 invånare är ett bra och havsnära alternativ. Här kan man uppleva en underbar julstämning. Naturstigarna i Kasnäs är en upplevelse också vintertid. Efter naturupplevelsen känns det bra att hoppa i bassängen för att maximera själens och kroppens välbefinnande.

Speciellt under veckosluten erbjuder Örö aktiviteter för dem som är intresserade av natur och historia. Vikingacentret på Rosala erbjuder en helt annorlunda upplevelse. Gästerna kan bl.a. få uppleva hur det känns att vara en viking under en dag. Stugorna på Kimitoön är öppna året runt. Om du behöver avkoppling och vill slappna av i lugn och ro nära havet, hittar du säkert det du söker bland de många övernattningsalternativen.

På Kimitoön finns också många möjligheter till högklassiga bastuupplevelser, där den mest intressanta är den underjordiska rökbastun på Storfinnhova Gård. Det finns ett stort utbud av julprogram som du kan bekanta dig med här nedan: Visitkimitoon.fi/

Det är värt att också i detta sammanhang nämna t.ex. Vasa, Kotka, Borgå och Helsingfors. Alla dessa orter har sina egna maritima kvaliteter och styrkor. Det 100 åriga Finland har säkert något att erbjuda alla som är intresserade av havet och naturen.

Grannländerna

Om man trots allt vill söka sig utanför landets gränser finns det många havsnära upplevelser som väntar. T.ex. det anrika sjöfartsmuseet i Tallins Sjöflyghamn är fyllt av sevärdheter. I museet är det lätt att röra sig med barnvagn eller rullstol. Skyltarna i museet är på estniska, engelska och ryska, men det finns guidehäften tillgängliga också på andra språk. Museet är öppet tis-sön.

Om museihungern håller i sig finns i vårt kära grannland Sverige ett sjöhistoriskt museum i Stockholm. Museet bjuder på en imponerande samling. Där kan man bekanta sig med bl.a. olika upptäcktsresande och händelser från II världskriget.

Det går att hålla vinterdepressionen på avstånd. För den som är intresserad av båtsport finns det mycket att uppleva denna mörka årstid och dessutom på ett kort avstånd och med fördelaktiga resekostnader.

Med önskan om en avslappnande väntan på julen.

Länkar: meremuuseum.ee/lennusadam/sv/, sjohistoriska.se/fi

Text: Joakim Nordström
Översättning: Gunilla Antas


Yhdessä Vesille - Suomi 100 -gaala huipensi kauden

Yhdessä Vesille – Suomi 100 -gaala huipensi kauden

Kurkkaa gaalaan iloisiin tunnelmiin. Voit lukea Vuoden 2017 palkituista täältä.

Kuvat: Helmi Hollo


Purjehdusseurojen lipusta valtiolipuksi

Purjehdusseurojen lipusta valtiolipuksi

Venäjällä annettiin 1890 keisarillinen julistus purjehdusseurojen lipun käytöstä. Sillä määriteltiin purjehduseurojen käyttöön valkoinen lippu, jossa oli sininen risti ja tangon puoleisessa kulmassa sen kaupungin tai läänin vaakuna, jossa seura on perustettu. Vastaava Pyhän Yrjön ristillä varustettu lippu oli ollut jo käytössä Venäjän luotsilaitoksella sekä Keisarillisella Nevan Jokipursiseuralla. Venäjän sotalaivasto käytti silloin ja nykyään uudestaan sinivalkoista Pyhän Andreaksen vinoristillä varustettua lippua.

Suurin osa Venäjän valtakunnan purjehdusseuroista toimi Suomen Suurruhtinaskunnassa. Näin ollen alun perin venäläisestä siniristilipusta muodostui vahva suomalaisuuden symboli. Itämeren alueella ja laajemminkin suomalaiset tunnettiin siniristilipusta. Routavuosien eli niin sanotun toisen sortokauden aikana Venäjän meriministeriö määräsi lisäämään purjehdusseurojen lippuihin tangonpuoleiseen yläkulmaan Venäjän valko-, sini- ja punaraitaisen lipun sekä siirtämään vaakunan alakulmaan. Tämä niin kutsuttu orjalippu herätti suomalaisissa purjehtijoissa suurta vastustusta, ja monesti lippu korvattiinkin sinivalkoisella viirillä.

Maamme itsenäistyttyä 1917 nuoren valtion tulevasta lipusta käytiin kiihkeitä keskusteluja. Purjehdusseurojen sinivalkoinen ristilippu oli muodostunut jo kansainvälisesti tunnetuksi, ja 29. toukokuuta 1918 annetulla lailla Suomen lipusta vahvistettiin purjehdusseurojen käyttämää siniristilippua mukaileva uusi kansallislippu.

Nykyinen veneilyseurojen käytössä oleva lippu, jossa sinisen ristin päälle on sijoitettu valkoinen risti ja tangon puoleiseen yläkulmaan alun perin läänin tai kaupungin vaakuna, sittemmin jokin muu seuran heraldinen tunnus, syntyi Nyländska Jaktklubbenin ja Suomen Purjehtijaliiton aloitteesta. Asetus purjehdusyhdistysten lipuista annettiin 18. helmikuuta 1919.

Ajoittain on herännyt keskustelu erikoislippujen tarpeellisuudesta. Kun laki Suomen lipusta uusittiin 1978, oli uhkana, että veneilijät olisivat menettäneet lippunsa. Veneilylipun käyttöoikeus kansallislippuun verrattavan suomalaisen aluksen kansallistunnuksena kuitenkin säilytettiin. Tähän vaikuttivat lippumme historia ja tausta sekä muutamien merkittävien merenkulkuvaltioiden huvivenelippujen käyttö.

Lipullamme on hienot perinteet, olkaamme siitä ylpeitä ja arvostakaamme lippuamme.

Samuli Salanterä
liittohallituksen puheenjohtaja
Suomen Purjehdus ja Veneily ry

NJK:n lippu 1861-1900
1900-1910 ja 1917-1919
1910-1917
1919-


Båtsport i krigets skugga

Båtsport i krigets skugga

1917 var i Finland ett år av strejker, stölder, husundersökningar och en allmän brist på respekt för lag och ordning. Kejsar Nikolaj II hade störtats i mars och Finlands relation till Ryssland förändrades radikalt. Många såg nu chansen för ett självständigt Finland men landet var delat och samhällsfreden var hotad.

Det är svårt att föreställa sig att det existerade ett organiserat klubbliv under så här exceptionella tider, men det gjorde det. Det som kanske är ännu svårare att förstå är att det t.o.m. byggdes nya segelbåtar, då det rådde brist på både material och yrkesmän. I seglarvärlden rådde en stark framtidstro,  trots det kaotiska läget i det ryska kejsardömet.

Tidningen Frisk Bris (FB) är en fantastisk källa till information från dessa tider. Man får känslan av att det var ”business as usual” då man läser tidningen, som på den tiden var Finlands Seglarförbunds officiella organ. Det spända läget i landet och i världen behandlades kort i några nummer, men mellan raderna förstår man i alla fall att allas stora önskan, naturligtvis, var fred.

Nikolaj II ingen beskyddare av NJK

I FB, nummer 243, 15 april, är rubriken för ledaren: ”En blick på läget inom segelsporten”. Texten börjar med en tillbakablick på den gångna vintern som var exceptionellt kall, vårkänslorna hade ännu inte infunnit sig, kung Bore härskade ännu i skrivande stund. Man oroade sig för världskampen som var inne på sitt fjärde år och undrade hur sommarens seglingar skulle se ut. En viss optimism lyser igenom i artiklarna. Alla ville tro att händelserna i Ryssland skulle leda till självständighet för Finland,  och i förlängningen ha en positiv inverkan på segelsporten. Man hoppades på flera aktiva utövare, en utjämning av klassmotsatserna i och med att man antog att arbetarelementen talrikt skulle ansluta sig till klubbar och föreningar efter att freden slutits.

Ett intressant inslag i ledaren är beskrivningen av hur vissa makthavare i Ryssland såg med oblida ögon på den organiserade segelsporten i Finland. Det fanns de som såg segelklubbarna som organisationer med separatistiska och samhällsfarliga tendenser. Speciellt NJK var illa sedd. Nikolaj II visade sitt misshag genom att totalt negligera klubben som han egentligen skulle beskydda. NJK:arna var bara glada över att kejsaren inte brydde sig. Efter att Nikolaj II störtats beslöt NJK:s styrelse att uppgiften om klubbens ”höge beskyddare” för all framtid skulle utelämnas ur årsboken.

Nya stadgar

1917 skrevs nya stadgar för NJK och den första paragrafen lät riktigt poetisk:
Nyländska jaktklubben har till syftemål att fömedels anställande av tävlingar i rodd och segling befordra konsten att bygga, utrusta och föra större och mindre skärgårdsfarkoster sprida kunskap om grundreglerna för navigation samt under lustfärder i Finska vikens härliga skärgård väcka och underhålla håg för sjölivet och kärlek till fosterlandet.

I FB n:o 258 den 30 november 1917 står det bl.a:  Kriget rasar med oförminskad våldsamhet och har kommit våra kuster närmare än förut. Det allmänna läget erbjuder sålunda allt annat än gynnsamma förhållanden för den för oss alla omtyckta segelsporten.

Finska viken stängd för sjöfart

De största svårigheterna för båtsporten sommaren 1917 var restriktionerna på Finska Viken som gällde för handelsfartyg, segel-, rodd- och motorbåtar:

Finska Viken är stängd för sjöfart hela den tid kriget pågår och är seglationen på viken förbjuden för alla fartyg och båtar utomskärs och nedan anvisade gränser längs södra kusten.

Reglerna var många och väldigt specifika så det gällde verkligen att känna till var det var möjligt att segla eller ordna kappseglingar. Beroende av läge var det inte möjligt för alla klubbar att arrangera seglingar under denna tid. Texten nedan visar hur knepigt det måste ha varit att bara ha en del av Finska Viken och Östersjön till sitt förfogande:

In och utfart till hafvet från Åbo och Ålands skärgård är förbjuden. I västra delen af Finlands och Åbo skärgård få lustjakter röra sig endast inom det område, hvarest till ortsbefolkningen icke hörande personer få bosätta sig.
Bland de allmänna reglerna sägs såhär: Hvarje fartyg och båt som erhållit seglationstillstånd måste ovillkorligen vara försedda med igenkännigsmärke och nummer målade på båtens bägge sidor i fören samt skall tecknet och nummern dessutom finnas anbragta å segelbåtarnas segel.
Om man inte hade nummer på båten eller seglade utanför de angivna gränserna, kunde straffet vara hårt: beroende af omständigheterna, beskjutas eller konfiskeras samt de ombordvarande personerna att ställas till laga ansvar.
Reglerna var undertecknade av ”Kapten af 2 rangen Kryschanoskij”. Bara att lyda order låter det som…

Förbuden och vaktskeppen som patrullerade i skärgården hindrade inte att det ordnades kappseglingar, tvärtom ordande man mer tävlingar än under tidigare år. Det var långfärdsseglarna som mest led av att deras rörelsefrihet var beskuren. Trots de tuffa tiderna var intresset för segling stort. Kanske var det just p.g.a. de tuffa tiderna som man ville utveckla båtsporten och på så sätt ha en sysselsättning som höll tankarna borta från kriget.

Mäteregeln som tillfredställer alla

Den stora frågan, som debatterades i så gott som alla nummer av FB, var mäteregeln som ansågs vara ett debattämne som alltid skulle förbli aktuellt. Mäteregelsfrågan liknades vid en stor sjöorm: den kommer igen hvarje år och lämnar seglarna ingen ro. Detta är dock ingalunda förvånansvärdt, ty hela vår moderna segelsport är i verkligheten en mäteregelsfråga. När denna upphör att intressera seglarna, så är det också på upphällningen med hela segelsporten. En mäteregel som tillfredställer alla är en utopi.
Finska Seglareförbundet var delat i frågan och extra möten hölls ofta, de refererades ingående i FB.

Jämlikhet i klubblivet och på havet

Klubblivet var ännu 1917 mansdominerat, beroende på att det traditionellt länge varit så att bara stora starka karlar kunde segla, kvinnorna ansågs vara enbart till hinder ombord. Båtarna var stora och tunga, det krävdes styrka för att klara av manövrar och de stora segelytorna. Det var säkert en orsak till att det på den tiden bara var män som kunde bli medlemmar i segelklubbarna. Det ansågs att varken kvinnor eller ungdomar på något sätt kunde bidra med ett mervärde till segelsporten.

Men här måste konstateras att NJK, trots detta,  var en föregångare i Norden genom att ge kvinnorna rätten att skriva in sig i klubben så ”tidigt” som 1886, i samband med att NJK firade sitt 25-års jubileum. Sakta men säkert tog kvinnorna sin plats i klubblivet och ute på kappseglingsbanorna. Herrarna talade visserligen länge om: ”lämplig fruntimmersbris” och om ”kuttersmycken” och 1917 var det ännu inga damer som deltog i klubbens administrativa sysslor eller ställde upp i kappseglingsarrangemangen. Så sent som 1949 valdes en kvinnlig funktionär till prisdomare, 1953 fick den första kvinnliga seglaren det stora seglartecknet.

Juniorernas intåg

1917 hade NJK:s juniorverksamhet två år på nacken. Man hade insett att juniorerna var livsviktiga för klubben, de garanterade att klubben utvecklades, samtidigt som det blev lättare att rekrytera nya förmågor till båtsporten. Till att börja med var det enbart pojkarna man räknade med. De juniorbåtar som konstruerades var konstruerade med tanke på att det var unga raska gossar som skulle forsa fram i dem.

I det andra numret av FB 1917 finns en lång artikel: ”Ungdomen och Segelsporten, en juniorafdelning i N.J.K”. Uppsatsen, som artikeln kallas, fäster uppmärksamhet på gagnet och nödvändigheten af att ungdomen drages till segelsporten och lär sig segla. Seglingen är ett uppfostringsmedel af yppersta slag. Den motarbetar den pessimistiska och osunda syn på lifvet som ungdomen i vår tid synes i alltför hög grad äga samt förlänar istället sinnesfriskhet, lefnadlust och lefnadsmod. Kanske något att tänka på för dagens ungdom?

Det största problemet för juniorvadelningen var att det inte fanns någon lämplig juniorbåt, eller övningsbåt. ”Stjärnbåten” som 1912 vann en konstruktionstävlan för pojkbåtar, hade ett segel på 15 m2 och ingen vikt i kölen. Båten blev ingen succé, Stjärnbåten, avskräckte, mer än lockade seglare till sig.

1916 lät NJK konstruera de tre första övningsbåtarna, Tripp, Trapp och Trull. Tanken var då att de skulle hyras ut till juniorerna, men efter några år visade det sig att det blev alltför dyrt att underhålla dem och båtarna såldes.

Enligt junioravdelningens regler var det inte tillåtet för en junior att föra båt vid klubbens kappseglingar samt ej heller rätt att föra klubbens flagga med mindre dessa rättigheter honom af klubbens styrelse såsom en särskild utmärkelse tilldelas. Juniorerna fick inte delta i klubbens tillställningar och sammanträden utan särskild inbjudan. Juniorerna kunde bära den uniform som fastställts för junioravdelningen.

Seglareförbundets sammanträdde på Restaurant Börs i  januari 1917 för att diskutera en övningsbåt som skulle ersätta alla tidigare klasser med en segelarea på 15 m2. Det visade sig att konstruktionen skulle bli ganska dyr, men det avfärdades snabbt med konstaterandet: den som har råd den bygger och den som icke har råd därtill, kan segla på andras båtar. Svårare än så var det inte.

Talet till juniorerna

Täflingen skall vara ett medel, ej ett mål”, säger arkitekt Gustav Estlander till juniorerna i sitt långa, högtravande tal den 27 maj 1916. I sitt tal vill Estlander få juniorerna att förstå hur viktigt det är att de från början fattar innebörden av att vara NJK-junior. Man måste genast från början slå in på den rätta kursen. Juniorerna måste förstå att seglingen för mänskligheten haft en stor kulturell betydelse. Folk har i alla tider seglat och båtarna har utvecklats och man har börjat kappsegla. Kappseglingen har fört med sig ett mera organiserat klubbliv samtidigt som båtarna har klassificerats. Kappseglingen är bara en del av seglingupplevelsen, man skall segla för seglingens skull, för nöjet att vistas på havet, tävlingsmomentet får inte vara det viktigaste.
Talet var fullt av förmaningar och goda råd, det prisade seglingen som om det var något nästan heligt.  Vår segelsport kan skänka oss långt dyrbarare saker, ja vi kunna genom vår segelsport blifva delaktiga i det högsta och ädlaste människan känner. Hafvet manar och kallar, på hafvet komma äfven människans bästa egenskaper ofta bättre till sin rätt och hafvet fostrar dig äfven snart till man.

Såhär pågick talet länge och man frågar sig hur många av de unga juniorerna som orkade följa med talet, som nog skrivits utan tanke på att det var unga mänskor som satt och lyssnade, eller kanske de somnade?

Segelsportens framtid

Henrik Ramsay blickade, i nummer 16 av FB från 1917, framåt i tiden och konsterade att man kunde skönja ett mål för seglarna, ett mål som var högre än man tidigare velat arbeta för: Hvarje start, hvarje segling har varit en länk i arbetet att göra segelsporten och sjömansyrket populära i vida kretsar, genom täflingens lek draga nationens håg till det fria hafvet. Regattorna har fått sprida och befästa satsen om att ”framtiden ligger i sjön”.   Sjöförsvaret skulle förstärkas, man hoppades att bandet mellan lek och allvar en gång igen kunde knytas. Framtiden skulle avgöra om Finlands segelsport kunde finna sina nationella mål.

Henrik Ramsay funderar vidare kring skillnaderna mellan långfärdsseglaren och kappseglaren: Han kommer till slutsatsen att den ena, föraktar kappseglarens jäktande hets från bana till bana, den andra förkunnar långfärdens evangelium, finner nya hamnar och lodar efter nya far och prisar skärgårdens skönhet. Kappseglaren forcerar genom dag och natt till regattaorten, starterna är hans sommarnöje och luffningen hans sommarvila. Till sist konstaterar Henrik Ramsay att kappseglingen under senaste åren kommit att inta en väl bred plats i seglarlivet. En delorsak ser han i de förbjudna vattnen som försvårade långfärdsseglarens utflykter.

Manöverseglingar

För styrelsen inom NJK var det viktigt att medlemmarna skulle lära sig sjövett och att hantera en segel- och motorbåt i alla väder.  Enbart kappsegling eller långfärd var inte tillräckligt för att seglaren skulle lära sig vad som fordrades av ett gott sjömanskap.

Man införde sk. manöverseglingar, som för seglaren var mindre angenäma, eftersom de fordrade disciplin och underkastelse under ledarens vilja, något som i allmänhet ej synes öfverensstämma med vår tids skaplynne. Då man läser vidare får man känslan av att de unga juniorerna var strängt hållna och att man ville inpränta disciplin och lydnad mer är locka de unga till att segla och njuta av friheten.

FB tar upp manöverseglingar i nummer tre 1917: Det är också närmast med tanke på de unga seglarna, de som skola göra sina lärospår i de nya öfningsbåtarna och ombord på de små särklassyachterna, jag tagit mig friheten att erinra om, att öfnings-och manöverseglingar för juniorernas uppfostran säkert vore till gagn.

Vem var bäst, Sverige eller Finland?

Under krigsåren hade man inte haft någon möjlighet att veta om man i Sverige nått längre i fråga om konstruktionen av skärgårdskryssare. Det hade gått fyra år sen världskrigets utbrott, inga jämförelser mellan båtarnas material hade kunnat göras och 1918 var det första gången som finska båtar igen kunde delta i svenska kappseglingar. Spänningen hur det skulle gå var stor, men ganska snart fick de oroliga finska seglarna svaret på sin fråga. Det visade sig att konstruktören Gustav Estlanders 22:a Colibri II var helt överlägsen. Colibri II:s segrar gav svaret, alla var nöjda.

Brist på funktionärer

Årsberättelsen 1918 beskriver hur bekymrad man var inom klubben för intresset och arbetslusten då det gällde den operativa verksamheten. Intresset för kappseglingen fanns där men det var bara ett litet antal äldre medlemmar som ensamma utförde det egentliga arbetet.

Man trodde att det kunde bero på det faktum att man under krigsåren överorganiserat verksamheten med döda instruktioner och paragrafer och skrämt bort de unga samtidigt som man tagit kål på det intresse som är själva drivkraften i ett frivillligt arbete. Till slut konstaterades att det förhoppningsvis var övergående  och att det kommande året skulle betyda ett uppsving för klubben.

Frihet

I seglingen såg man en möjlighet att fly från förtrycket, på havet var man fri, man var onåbar och kunde för en stund glömma det tråkiga och hemska. Förväntningarna på komfort ombord var små eller inga alls, det fanns varken båtvärmare eller stora bekväma salonger med ståhöjd, ugn och belysning. Man seglade och levde ombord på naturens och båtens villkor.

 

Artikeln har först publicerats i NJK’s årsbok 2017.
Text: Gunilla Antas

Källor:

  • Nyländska Jaktklubben 1861-1961 en Festskrift av Tor Smedslund
  • Frisk Bris årgång 1917
  • Regler, som handelsfartyg, segel-,rodd- och motorbåtar äga iakttaga vid trafikeringen af Östersjöns vikar under år 1917.
  • Båtförarens flaggbok, Finlands Båtförbund 1998
  • NJK årsbok 1918


Vesille vielä syksylläkin

Vesille vielä syksylläkin

Vesille kannattaa lähteä vielä elokuun jälkeenkin – silloin on rauhallista ja upeat maisemat.

Kesä jatkuu vielä lomien päätyttyäkin, ja upeita veneilysäitä on yleensä vielä pitkälle syksyyn. Vedetkin ovat lämpimiä — merivesikin on vielä yleensä edelleen 17–18-asteista. Monilla elokuun puoliväli ja koulujen alku merkitsee kuitenkin veneilykauden loppua tai ainakin veneilyn vähenemistä. Poikkeuksia toki on ja innokkaimmat haluavat nauttia väriloistosta ja haastaa taitonsa viileämmissä olosuhteissa. Kala nappaa pyydyksiin kesää paremmin, ja vesillä on reilusti tilaa. Heille ehkä sopiikin se, että niin moni jää elokuun lopusta lähtien rantaan.

Pitkät syksyt ja suuntaus leudompiin talviin mahdollistaisivat nykyistä pidemmänkin veneilykauden. Palveluja ei ehkä enää ole vilkkaimman sesongin tapaan tarjolla, mutta veneilystä voi nauttia siitä huolimatta. Pienemmissä saaristosatamissa saunankin saattaa saada lämpimäksi etukäteen siitä sopimalla. Jos veneilijöitä riittäisi saaristosatamiin vielä elokuun lopulla ja syyskuussa, palvelujakin olisi varmasti nykyistä paremmin tarjolla.

Syksyllä, etenkin ruska-aikana, merellinen maisema on edelleen kaunis. Satamat ovat lähes autioita, tilaa riittää niin vierassatamissa kuin luonnonsatamissakin. Illat hämärtyvät aikaisin, mutta on elämys istua luonnonsatamassa pimeydessä tähtitaivaan alla — tai täysikuun. Ympärillä on hiirenhiljaista, luonnon omia ääniä lukuun ottamatta. Seuraavana aamuna matkaan voi lähteä rauhassa. Poissa ovat heinäkuun ruuhkat ja kiire seuraavaan satamaan ennen iltapäivän tunteja, jotta varmasti saisi veneelle paikan ja saunavuoron varattua.

Veneilyseuroihin kuuluvilla veneilijöillä on se etu, että oman seuran saaritukikohtiin voi mennä myös vilkkaimman kauden ulkopuolella. Omassa seurassani tukikohdat laitetaan talvikuntoon syyskuun lopussa tai lokakuussa, mutta paikan päältä löytyy erilliset ohjeet myöhemmille tulijoille esimerkiksi saunassa käymisen varalta.

Syysveneilyssä kannattaa toki varmistaa, että veneen tekniikka on kunnossa ja huollettuna. Lisäksi pitää tarkistaa, ettei polttoainejärjestelmään ole päässyt vettä. Vaikka koneet ovat vesijäähdytteisiä, pakkasyöt eivät tuota ongelmia laiturissa seisovalle veneelle. Meri on kauan lämmin ja pitää moottoritilan lämpimänä.

Koska valoisaa aikaa on vähän, hyvät valot ja karttaplotteri ovat tarpeen. Myös lämmityksen, eristysten, tuuletuksen ja veneen sähköjen on oltava kunnossa. Jos oman veneen osalta nämä haluaa tarkistaa, seuran katsastajat ovat siinä hyvänä apuna ja asiantuntijoina.

Toisille mahdollisimman pitkä veneilykausi on itseisarvo, ja toisille taas vuoden jakaminen erilaisiin osiin ja eri harrastuksiin tuo sitä kaivattua vaihtelua.

Moni tuntee suurta haikeutta syys–lokakuun vaihteessa veneen noston ja talvikunnostuksen yhteydessä, mutta sitten muut syksyn ja talven harrastukset vievät mennessään. Lumien sulaessa on taas mukava aloittaa veneen kevättyöt ja valmistautua uuteen kauteen.

Teksti: Katja Rytkönen
SPV:n viestintä- ja markkinointitoimikunnan puheenjohtaja

Kirjoitus on julkaistu Vene-lehden numerossa 8/2017.


Satamissa on valinnanvaraa

Satamissa on valinnanvaraa

Suomessa on kaikkiaan yli 1 300 luokiteltua satamaa, joista rannikolla noin 600 ja sisävesillä noin 700.

Satamat ovat pääsääntöisesti kuntien, yritysten, kerhojen sekä erilaisten yhdistysten omistamia ja hallinnoimia. Satamien kokoon ja luonteeseen vaikuttavat ennen kaikkea sijainti ja veneilijöiden tarpeet. Veneilijöiden määrän jatkuvasti lisääntyessä kasvavat myös odotukset ja vaatimustaso. Satamia kehitetään nykyaikaisemmiksi, turvallisemmiksi ja kävijäystävällisemmiksi.

Nykyaikainen vierassatama ei enää ole pelkästään yöpymispaikka, vaan portti alueensa muuhun tarjontaan. Satamiin liitetään yleisesti palveluita ja ohjelmatarjontaa, jotka tuovat asiakkaita myös muualta kuin veneilijöiden parista. Luokitelluista satamista on palveluiltaan monipuolisia ja korkeatasoisia matkaveneilyä palvelevia vierassatamia kaikkiaan reilut 120, joista kaksi kolmannesta rannikolla. Toimintaa ohjaavat sijainti, hyvät ja turvalliset yhteydet, tasokkaat satamapalvelut sekä osaava ja palvelualtis henkilökunta. Vierassatamaksi hyväksytään vain tietyt vähimmäisvaatimukset täyttävä satama ja sillä on oikeus käyttää Suomen Purjehdus ja Veneilyn (SPV) virallista vierassatamatunnusta.

Palkittu Örön satama. Kuva: Gustav Ramberg

Valtaosa yöpymiseen soveltuvista satamista on kyläsataman tai muuta liikennettä palvelevan piensataman yhteydessä olevia vieraslaitureita, joita on noin 600 kappaletta jakautuen tasan rannikon ja sisävesien kesken. Vieraslaitureiden palveluvarustukseen kuuluu vähimmillään käymälä ja jätehuolto, mutta taso vaihtelee suuresti ja on parhaimmillaan vierassatamien luokkaa.

Kuntien, Metsähallituksen ja erilaisten yhdistysten ylläpitämiä retkisatamia on noin 500 kappaletta, joista kolmannes rannikolla ja loput Järvi-Suomessa. Retkisatama on pääasiassa virkistystarkoituksiin varattu tai yleiseen käyttöön otettu satama luonnonvaraisella alueella, jossa on kiinnitysmahdollisuuden lisäksi nuotiopaikka polttopuineen, roskis ja puucee. Osa retkisatamista on puhtaasti jokamiehenoikeudella käytettäviä luonnonsatamia.

SPV järjestää vuosittain yhteistyössä Suomen Messujen kanssa Vuoden vierassatama -äänestyksen , jossa veneilijät pääsevät nimeämään suosikkinsa ja perustelemaan valintansa. Äänten jakautuminen viime vuosina on vahva osoitus siitä, että mieltymyksiä ja valintoja ohjaavat veneilyyn välittömästi liittyvien palveluiden rinnalla luontoarvot, suojaisa ja turvallinen sijainti sekä ennen kaikkea osaavan henkilökunnan palvelualttius. Tuoreimmat voittajat ovat Örö Kemiönsaaressa (rannikkoalueet) ja Laukaan satama, Sararanta (Järvi-Suomi). Siinä missä yhdelle on tärkeää luonto, rauha tai kauniit maisemat, on keskustan läheisyys kauppoineen, ravintoloineen ja liikenneyhteyksineen toiselle kaiken a ja o.

Käy äänestämässä suosikkisatamaasi osoitteessa satamassa.fi.

Teksti: Tor von Zweygbergk

Kirjoitus on julkaistu Vene-lehden numerossa 7/2017.


Vaarallisten jätteiden vastaanotto huvivenesatamissa

Vaarallisten jätteiden vastaanotto huvivenesatamissa

Hyvin järjestetty jätehuolto venesatamissa ja veneilijöiden tekemät ratkaisut vesiympäristön suojelemiseksi ovat tärkeitä asioita sekä veneilijän että sataman kannalta. Koko sataman viihtyvyys paranee ja mahdolliset negatiiviset ympäristövaikutukset ja riskit minimoidaan. Pidemmällä aikavälillä, sataman vastuullisten henkilöiden jätteiden käsittelyyn kuluva aika vähenee ja toiminta tehostuu.

Yli 50 veneen satamissa pitää olla jätehoitosuunnitelma ja asianmukainen jätelajittelu. Jos järjestettyä jätehuoltoa ei ole, tulee alueen käyttäjiä opastaa, mihin jätteet on mahdollista toimittaa. Ei ole yhdentekevää, minne käymäläjätteet ja muut jätteet päätyvät, millä menetelmällä veneen pohja pidetään puhtaana ja miten jätteitä käsitellään.

Venesatamien ja -telakoiden on erotettava toisistaan toiminnastaan syntyvät ja vastaanottamansa vaaralliset jätteet sekä hyöty- ja muut jätteet, ja järjestettävä niille asianmukaiset säilytystilat.

Vaaralliseksi jätteeksi nimetään jäte, joka voi aiheuttaa erityistä haittaa terveydelle tai ympäristölle. Veneilyssä sellainen jäte syntyy erityisesti kevät- tai syyskunnostusten yhteydessä ja muussa telakkatoiminnassa. Vaarallinen jäte on pidettävä erillään muusta jätteestä, säilytettävä alkuperäisessä pakkauksessaan sekoittamatta niitä keskenään ja vietävä ne vaarallisen jätteiden keräyspisteeseen, jäteasemalle tai kiertävään keräykseen. Esimerkkejä venesatamissa syntyvistä vaarallisista jätteistä ovat jäteöljy, liuotinjäte, maalit ja lakat, pilssivesi, jätepolttoaine, jäähdytysneste, jarruneste, kiinteä öljyjäte, kiinteä poltettava jäte, akut ja paristot, hätäraketit ynnä muut.

Veneilyn ympäristövaikutukset ovat marginaalisia esimerkiksi teollisuuden, maatalouden tai yhdyskuntien vaikutuksiin verrattuna, mutta erityisesti pistevaikutukset voivat olla merkittäviä.

Huvivenesatamien jätehuoltoa valvoo kunnan ympäristösuojeluviranomainen, joka myös hyväksyy jätehoitosuunitelmat. Merenkulun ympäristösuojeluasetuksen (76/2010) luvun 2 §:ssä on säädetty alusjätteiden vastaanottojärjestelyistä huvivenesatamissa ja 3 §:ssä jätehuoltosuunnitelma rakenteesta ja sisällöstä.

Jätelain tavoitteena on tukea kestävää kehitystä edistämällä luonnonvarojen järkevää käyttöä sekä ehkäisemällä ja torjumalla jätteistä aiheutuvaa vaaraa ja haittaa terveydelle ja luonnolle. Syntyvä jäte pyritään hyödyntämään siten, että jäte kierretään uusiokäytössä sellaisenaan – tai jos se ei ole mahdollista, kierrätetään jätteen sisältämä raaka-aine. Kierrätys säästää myös energiaa, jota kuluu uusien raaka-aineiden tuottamiseen.

Suomen merenhoitosuunnitelman tavoite on Itämeren hyvän tilan saavuttaminen vuoteen 2020 mennessä. Toimenpideohjelmassa 2016-2021 todetaan, että vaarallisten ja haitallisten aineiden osalta tavoitteiden saavuttaminen vuoden 2020 loppuun mennessä ei ole kaikilta osin mahdollista, koska TBT-pitoisuudet ylittynevät edelleen eräillä rannikon alueilla samoin kuin dioksiiniyhdisteiden pitoisuudet ruokakaloissa. Tämä johtuu Itämeren hitaasta toipumisesta aiemmasta saastuttavasta toiminnasta etenkin TBT:n osalta ja dioksiinien kaukokulkeumasta.

Tukeakseen jäsenseurojensa työtä SPV kokoaa jäsenille tietopaketin vaarallisten jätteiden keräyspisteistä ja jätteiden käsittelystä huvivenesatamissa ja telakka-alueilla.
Ympäristöä ja viihtyvyyttä sekä muuta toimintaa satama-alueella voidaan kirjata ympäristöohjelmaan. Malli ympäristöohjelmasta löytyy Pidä Saaristo Siistinä ry:n kotisivuilta www.pidasaaristosiistina.fi ympäristötietopaketin alla.

Vesillä liikkuvien määrän jatkuvasti lisääntyessä on entistä tärkeämpää muistaa, että luonnossa on liikuttava sen omilla ehdoilla ja vältettävä luonnon turhaa kuluttamista. Veneillessä on tärkeää pyrkiä ehkäisemään turhaan jätteen syntyä. Nautitaan veneilystä ja vesilläolosta yhdessä!

Lähteet: Seilaa Siististi, veneilyn ympäristöopas, Pidä Saaristo Siistinä ry
Merenkulun ympäristönsuojelulain asetus (76/2010) www.finlex.fi/fi/laki/alkup/2010/20100076,
Jätelaki 646/2011

Teksti: Carita Martin


Nya farleder

Nya farleder

Solrutten erbjuder djupare farleder i Kvarkens skärgård och erbjuder båtfolket fina vyer.

Kvarkens skärgård har ett rykte om sig att vara grund, stenig och svårnavigerad. En delorsak till detta är att det funnits endast ett fåtal farleder med officiellt tillräckligt djup. Andelslaget Solrutten, som bildats av båtklubbar, fiskargillen och vattenägare, har sedan 2010 verkat i samarbete med Trafikverkets farledsenhet för att åtgärda farlederna, projektets resultat ses i den nya F-serien som kommer ut i vår.

90 farleder, ca 300 sjömil, har djupmätts och trallats. Muddring har genomförts vid behov och en del farleder har fått ny sträckning. Totalt har inseglingsleder till ett sextiotal hamnar berörts och många hamnar har fått farleder djupsäkrade till 2.4 m och har därmed öppnats för långväga besökare.

Solrutten sträcker sig från Kristinestad i söder till Karleby i norr. Området har många naturhamnar och även många hamnar med service. På andra sidan ligger Höga Kusten, man kan mycket väl kombinera båda sidorna om Kvarken.

Farleder med tillräckligt djup
Kommer man från söderifrån är Kilhamn i Sideby första anhalten. Inseglingen är 2.4 m, Kilhamn är väl skyddad och har ett hembygdsmuseum värt att besöka.

Följande etapp kan vara Kaskö gästhamn i centrum av stadens idylliska trähusmiljö eller pittoreska Kristinestad som har nytt farledsdjup på 2.2 m. Kaskös gästhamn är rätt öppen för vind men är det lite båtar kan man ligga långsides.

Lite norrut ligger den natursköna ön Gåshällan i Närpes skärgård. Bryggan på den södra hamnen håller på att förnyas och blir då ett säkert ställe att ta i land på. Den norra bryggan är Närpes Skepparklubbs uthamn och är endast 1.0 m djup.

Fäliskär
Fäliskär har fått ny säkrare inseglingslinje och i hamnen finns en stadig betongponton för gästande båtar. Det kan vara rätt strömt i sundet, att beakta när man lägger till. Här finns en bastu, grillplats, och en otrolig natur. Bastun delas mellan traktens föreningar, men gäster är välkomna. Hamnen är populär som etapp på väg till och från Höga Kusten, under högsommaren kan det därför vara ganska fullt i hamnen.

Fäliskärs hamn.
Gåshällan hamn för motorbåtar,

Vasa gästhamn
Vasa gästhamn finns vid Wasa Segelförening, 2 km från stadens centrum. Cyklar finns att hyra. Hamnen erbjuder all service och har en utmärkt restaurang. Man seglar in under en högspänningslinje som höjts till 32 m för ett par år sedan.

Ravintola Berny’s och Havets Husa
Vidare norrut seglar man under Finlands längsta bro, Replotbron, 26 m. Man kan ta i land vid restaurang Berny´s hamn, alldeles intill bron. Här finns också havets hus med information om kvarkens naturarv.
Replot Gädthamn
En annan, bättre skyddad, hamn i närheten är Replot gästhamn. Här finns Café Arken. På hamnområdet finns även en barnvänlig simstrand. Cyklar kan lånas.

Siktar man på Sverige kan man gå vidare till Valsörarna. Därifrån har man en kort sträcka till Umeå eller Holmön. Väljer man att följa finska kusten kan man gå till Mickelsörarna eller Stora Kalkskär.

Mässkär
Den natursköna ön Mässkär, 3.0 m, utanför Jakobstad erbjuder utmärkt restaurangservice, bastu och dusch och ett fint museum. Välj den yttre bryggan om du har djup köl och notera att en del av inre bryggan är reserverad för en turbåt.

Från Mässkär kan man gå vidare till t.ex. Jakobstad, fyrön Tankar eller Mustakari i Karleby.

Solruttens hemsidor, www.solrutten.fi, innehåller mycket detaljerad information om hamnar och farleder. Du kan också skriva ut sjökortsutdrag som stöd för minnet, allt finns inte i F-serien.

Kristinestads segelförening.

Text och bilder: Margitha Sundström


Nyt juhlitaan puhtaita vesistöjä

Nyt juhlitaan puhtaita vesistöjä

Tuhannet järvet, puhdas vesi, kallioiset ja roskattomat merenrannat, tuoksuvat rantasaunat – näistä on monen suomalaisen luontosuhde rakentunut. Nämä mielikuvat Suomen puhtaasta luonnosta ovat kiirineet maailman ympäri ja niistä on muodostunut Suomen oma brändi. Puhtaus ei kuitenkaan ole itsestäänselvyys, joka pysyisi vakiona ihmisen toiminnasta riippumatta. Sen eteen on tehty ja tulee jatkossakin tehdä töitä.

Pidä Saaristo Siistinä ry (PSS ry) on toiminut lähes puolet Suomen itsenäisyyden ajasta vaalien rannikko- ja Järvi-Suomen rantoja ja vesistöjä. Toiminta on saanut alkunsa vuonna 1969 vapaaehtoisten ihmisten ryhtyessä hoitamaan roskien poiskuljetusta ja oikeanlaista kierrätystä Saaristomeren alueella. Kuluneiden toimintavuosien ja ympäristöprojektien myötä yhdistyksen toimintamuodot ovat laajentuneet ja monipuolistuneet entisestään. Voimme olla syystäkin ylpeitä Suomen itsenäisistä ja kauniista rannoista.

Tule mukaan juhlavuoteen! 

PSS ry:n toiminnan kulmakivenä on alusta asti ollut yhdessä tekeminen, ja sitä halutaan tänä vuonna erityisesti korostaa. Lähes 13 000 jäsentä ja lukuisat yhteistyökumppanit ovat onnistuneen työn ja näkyvien tuloksien edellytys. Yhdistys kutsuu kaikki puhtaiden rantojen ystävät juhlistamaan arvokkaita vesistöjämme liittymällä jäseneksi, lahjoittamalla tai osallistumalla Siisti Biitsi -kampanjaan. PSS ry:n vuosittainen Siisti Biitsi -kampanja on osa Suomen itsenäisyyden satavuotisjuhlavuoden ohjelmaa vuonna 2017.

– Yhdessä voimme huolehtia, että saamme myös 100 vuoden kuluttua nauttia puhtaasta ympäristöstämme, kannustaa Pidä Saaristo Siistinä ry:n projektikoordinaattori Jenny Gustafsson.

Siisti Biitsi -kampanjaan voivat osallistua niin yhdistykset, harrastusryhmät, yritykset, kaupungit, opiskelijat, koululaiset, organisaatiot, perheet ja kaveriporukat kuin yksityiset kansalaiset. Siisti Biitsi -kampanjan kotisivuilta löytyy kartta, johon oman siivoustempauksen voi ilmoittaa sekä ladattava roskalomake, johon talkootiimiä pyydetään raportoimaan siivotun roskan määrä.

Huolehditaan yhdessä Suomen vesistöille entistäkin puhtaampi tulevaisuus!

Roska-Roopen vinkit veneilijälle: 

  • Liity PSS ry:n jäseneksi, niin saat kaikki Roope-jätepisteet, -septitankin tyhjennysasemat ja -huussit käyttöösi.
  • Kun septitankki täytyy, käytä aina imutyhjennyslaitetta – ethän tyhjennä veteen, kiitos!
  • Muista lajittelu myös veneessä.
  • Ethän heitä tupakantumppejakaan yli laidan, sillä tumpit eivät maadu, vaan hajoavat mikromuoviksi.
  • Minimoi elintarvikepakkauksien määrä jo maissa ja vältä kertakäyttöastioita.
  • Osallistu Siisti Biitsi -kampanjaan!

Lisätietoja:
www.siistibiitsi.fi
www.pidasaaristosiistina.fi

Teksti ja kuvat: Pidä Saaristo Siistinä